Det är väldigt svårt att välja, men här kommer några som jag gillar:

Ja, det var väl de flesta, hehe ;)

Jag tycker många gånger att attityden på ridklubbar/träningar/tävlingar etc. är väldigt tråkig, både bland ryttare och föräldrar, tyvärr. Många är nedlåtande, tror att de själva vet bäst, tycker mycket om andra och många andra konstigheter. Istället för att hjälpa och sporra varandra så snackas det mycket bakom ryggen, man slänger ur sig taskiga kommentarer, man är otrevlig mot funktionärer.

Jag tror att det snackas mer än man tror, många pratar om hur snygg utrustning man har, hur duktig den och den är, hur fel alla andra gör med sina hästar, extriörer, gångarter, hoppteknik osv osv...

Jag tycker egentligen att det är helt sjukt, hur orkar vi ens lägga så mycket energi på alla andra??? Varför inte bara ha roligt med sin egen häst? Skit i att du tycker att någons utrustning är ful eller att dennes ponny har helt felaktig extriör, vad gör det dig? Just det, ingenting. Många gånger tror jag även att det kan bero på avundsjuka, man måste snacka skit för att låtsas som att man inte alls är avundsjuk, trots att man t.ex är helt sjukt avis på någon annans fina sits eller vad det nu än kan vara.

Asså shiiit, guuu vad dåligt hon har matchat!!!! So? Det spelar liksom ingen roll.

Jag irriterar mig även på folk som blir sura när de inte får en placering, man kan inte göra något åt sina konkurrenter, det enda du kan göra något åt är att träna dig själv och hästen mer, bli bättre. Det allra värsta är dock när det är föräldrarna till en unge som blir sur, haha, det är så patetiskt. "Ja, men mitt barn tyckte jag red bättre hörnpasseringar än trean." Det är ju så, man tycker alltid att sitt eget är bäst, man är EGO! Saken är bara den att domaren (om vi tittar i dressyrperspektiv) tittar lika kritiskt (ska iaf göra) på alla, alltså är det oftast det som är mest rätt.

Allt nedlåtande gör att de unga ryttarna tappar lusten och självförtroendet, ska inte ridning vara roligt?! Nej, vi klankar ner på alla andra så att vi själv inte mår lika dåligt över den uteblivna placeringen...

Detta är exempel på kommentarer som jag har hört/varit riktade mot mig/varit riktade mot andra:

*"Neej, jag hade hoppats på att hon skulle ha ramlat av där!"

*"Ponnyer som din är inte värda något, de skulle lika gärna kunna gå till slakt."

*"Tänk vad många fula ponnysar det finns, jag fattar inte hur folk kan välja så fula när de ska köpa häst?!"

Som ni kanske förstår så har jag, och säkert många andra, tappat mycket självförtroende av sådana kommentarer. Man får även mycket prestationsångest, kan inte glädjas åt varken sina egna- eller andras framgångar...Jag börjar som tur är få tillbaka en del självförtroende, jag försöker alltid koppla bort alla som tittar, även om det är svårt. Det jobbigaste tycker jag är att ha vetskapen om att folk pratar en massa skit om en.

Jag är otroligt glad över att jag inte är inackorderad längre, det är verkligen jobbigt att känna allas ögon på sig, alltid är det någon som stör sig på något man gör och går genast till någon annan och pratar om det. Varför inte ifrågasätta den man stör sig på, varför den gör si eller så? Istället för att sprida rykten som inte är sanna, tissla och tassla...Alla blir gladare och alla känner sig trygga, bättre att köra med "rena kort" :)

Jag har bestämt mig för att sluta tycka så mycket om andra och deras hästar, jag vill bara fokusera på mig själv och Noell, det är faktiskt det som betyder något för mig! Ingen är perfekt, men med en schysst attityd kommer man långt!

 2011 ska bli vårt år, vi ska ha så jäkla roligt! :D

Det var en klurig en, det finns många saker som jag är riktigt rädd för...

• Att ramla av så att jag typ bryter nacken, blir förlamad eller något.
• Att aldrig mer få eller kunna rida.
• Att jag skulle hitta en knivskuren/misshandlad/vanvårdad häst.
• Att någon häst i min närhet skulle bryta ett ben eller bli allvarligt skadad så man måste avliva den på direkten.

Det finns somsagt en massa saker jag är rädd för, kan omöjligt skriva om allt, men jag tror ni fattar?

usch, jag kan knappt fatta hur vissa människor behandlar hästar och även andra djur för den delen...:'(

Sämsta:

Hon kan vara ganska fjantig för saker som t.ex okända människor, mätstickor, klippmaskiner osv...

Hon kan vara ganska dominant ibland, fast det var mer förut, nu accepterar hon att det är jag som bestämmer ;)

Om hon blir för het och stressad så kan hon ibland spela över så hon nästan blir blockerad, går nästan över en och sådana saker.

Hon är inte särskilt rädd om sig, t.ex små hinder river hon lätt utan att bry sig, hon tar det liksom inte på allvar förrän det blir högt :P

Det kan vara svårt att veta när hon är trött, hon fortsätter att kämpa....

Bästa:

Hon är känslig.

Positiv, gillar att arbeta.

Hon är inte märrig mot människor, hon kan ibland vara lite bitchig mot Cesar, menmen ^^

Bra gångarter.

Snygg att se på, särskilt under ryttare :)

Pigg och glad.

Mysig och samarbetsvillig :)

mys :)

Nu har Lisa äntligen varit här :D

Jag skulle börja att visa Noell i skritt och trav, hon var lite busig så det gick väl lite sådär :P

Hon hade en del spänningar, men svullnaden kändes bra, hon ömmar inget längre så jag kan börja rida lite försiktigt imorgon om jag vill :)

Men hon hade SI-leds låsning, den högra bicepsen (säger man så? :o) var lite öm, hon hade träningsvärk i magmusklerna, gluteus var spänd, hamstrings var spända, nacken var spänd, muskeln framför höftkulan var lite hård och yttepytte lite spänning i bogbladen, men jag fick ändå beröm för bogbladen "det är sällan man ser någon som är så mjuk, hon är alldelens degig" :P

Det var väldigt givande, har lärt mig en massa nya grepp och stretchingsövningar :D Jag ska boka den andra massören också, hon skulle komma om en vecka-tio dagar :)

Nu måste jag sätta igång med pluggandet, har massor att ta tag i :S

kram!

Nu börjar det klia i ridfingrarna :P Jag har inte ridit Noell på över två veckor ju :o Även om det är tiotusen gånger roligare att rida så tror jag ändå att all denna markhantering har skapat starkare band mellan oss :) Noell har blivit mycket lydigare och slappnar av bättre när man leder henne, det är mycket positivt!

Nu ska jag gå och lägga mig, ska upp tidigt, fast jag har bara en lektion imorgon så jag kommer hem strax efter lunch :) Då kommer även Lisa, sååå mer update imorgon!

kram!

Jag heter alltså Linda Mårtensson och är född 1994. Jag är uppväxt i en ”liten håla” som heter Matfors, det ligger ungefär två mil utanför Sundsvall. Jag bor på en gård med stall tillsammans med min familj. Mina föräldrar heter Marléne och Peter, jag har även två småsyskon, Kristine som är tolv och Marcus som är sex år.
   

Linda & Noell augusti 2010. 

Jag är en glad tjej med många järn i elden, har haft egen häst sen jag var 11 år, innan det red jag på ridskola och var skötare åt tre ponnyer. Trots att jag nästan alltid har späckat schema med träningar varje vecka och tävlingar ungefär varannan helg under de intensivaste perioderna så gick jag ut grundskolan med bra betyg, just nu läser jag det naturvetenskapliga programmet på Skvaderns gymnasieskola. Det blir långa dagar, jag kliver oftast upp halv sex för att hinna släppa ut hästarna innan skolan, sen åker jag till skolan ungefär halv åtta och är oftast inte hemma förrän vid fem och då ska jag hinna rida, plugga och allt sådant, men jag tycker att det är värt det!

Ni kanske undrar varför jag älskar att rida och då framförallt dressyr som är den gren jag satsar på?

Jag har testat ett par, tre andra sporter i mitt liv också, men jag fastnade för hästarna, det är så komplett! Man blir aldrig fullärd och upplever oftast nya saker vid varje ridpass, man lär sig något nytt eller kommer underfund med något som man aldrig har tänkt på förut. Dessutom är ridning, särskilt dressyr, både sportsligt och väldigt estetiskt, man blir aldrig en bra dressyrryttare om man inte gillar vackra saker.

Dressyr är precis som dans, man måste vara ett. Utan takt och rytm blir det inte vackert, även om man kan de tekniska stegen.

I dressyren arbetar man med hela kroppen, det fysiska är viktigt, men också det psykiska. För att det ska bli samspelt och vackert så måste du vara i rätt sinnesstämning och man måste verkligen älska sin häst, ju mer kärlek man ger den och desto starkare man tror på att den kan, desto mer kommer den att vilja arbeta för en.

Tillsammans med hästarna utvecklar man sig väldigt mycket som människa, man lär sig att ta ansvar över levande individer, man blir lyhörd, hästar kan inte prata så man måste lära sig att läsa av varje individ som reagerar på sitt eget unika sätt vid olika situationer. De som aldrig har ridit har verkligen gått miste om något helt fantastiskt!

Anky van Grunsven-Painted Black, Edward Gal-Moorlands Totilas. OBS! googlebilder.

Djuren har alltid legat min familj varmt om hjärtat, hundar har vi haft ända sedan jag var liten, vi har även haft får och just nu har vi två små ödlor samt hästar i vårt stall som vi byggde under 2008. Våra hundar som vi har just nu heter Bodils Zackris och Borgeflons T.N Lego. ”Zacke” är en liten foxterrier på åtta år och ”Lego” är en pointer född 2003 som används till fågeljakt. Ödlorna är två eldbuks salamandrar som ägs av lillebror Marcus.

Stallet gör plats åt fyra hästar, vi har tre egna och en inhyrd. Den inackorderade hästen är en pensionerad travare, vid namn Grand Zip, eller ”Zippen”.

Zippen på betet, juni 2010.

I boxen bredvid Zippen står RMS Nova Jet. Nova är Kristines ponny, en vit liten Welsh född 1997, 127 cm över havet. Hon är en riktig diva och prinsessa, allt ska ske på hennes villkor. Kristine och Nova har nu tävlat ett par säsonger, de har hoppat felfritt upp till LC (70cm) och tagit massor av placeringar i dressyren, de blev bl.a fyra på norrlandsmästerskapet och distriktsmästare (kat. b) i mittsvenskas distrikt 2010.
 

Kristine & Nova september 2010. 

I maj 2010 köpte även mamma sig en häst, Cesar S.T., en riktig ”eyecatcher”, med sin långa lugg, breda bläs och pliriga ögon drar han allas blickar till sig. Han är en nordsvensk travare född 2003, han trivdes inte på travet och vi skolar nu om honom till ridhäst, det verkar han trivas bra med, han älskar nämligen att galoppera!

Cesar på betet, juni 2010. fotograf: Nina Lodin.

Min stjärna är också en Welshponny, fast av något större modell än Nova. Köhls Noell är ett brunt sto född 2004, strax under 140 cm, e:Downland Wild Fowler, u:Köhls Juvel, ue:Kulltorps Yes. Noell blev min den 22 januari 2009, innan det hade jag ett annat c-ponny sto som heter Cookie. Cookie är en fantastisk läromästare som jag fick när jag var 11 år, vi hade mycket roligt och tävlade upp till LA:P1 i dressyr, men när jag hade haft henne i tre år hade  jag växt ifrån henne kunskapsmässigt och suktade efter mer ridbarhet och gångarter. Att sälja Cookie var ett av de svåraste beslut jag någonsin tagit, men nu går hon som pensionär på Gotland, på samma ställe där hon en gång växte upp.

Linda & Cookie, juli 2007.

Ungefär en månad efter att Cookie hade flyttat, alltså dagen innan nyårsafton 2008, åkte pappa och jag ända ner till Kalmar och Köhls stuteri där jag provred Noell, hon hade då inte hunnit fylla fem år, var väldigt vinglig och kunde i princip bara start och stopp. Vi hade kemi från första ridturen och jag bestämde mig redan på vägen hem att det var henne jag ville ha! Noell var och är den absolut bästa hästen jag någonsin suttit på, hon är väldigt känslig, arbetsvillig och vill hela tiden göra rätt, jag föll som en fura…

Linda & Noell 30/12 2008.

Vår väg har inte varit spikrak, i början kunde jag knappt hoppa upp på henne, hon snurrade bara runt. Första gången jag tog henne till ridbanan ledde jag henne eftersom allt var så nytt, det resulterade att hon stod på bakbenen, kastade sig hit och dit, sadeln åkte runt och allt var kaos. När jag hade haft henne någon månad och vi skulle ta en promenad, blev hon så busig att hon kastade sig mitt ut i vägen, med några centimeter från att hoppa in i en bil som kom med full fart bakifrån, hon bockade och sparkade bakut, sparken träffade på mitt lår och jag hade en rejäl lårkaka i ett par veckor. Hon var heller inte van vid lastning, hon sprang ut ur transporten, som tur är har vi fronturlastning så ingen blev översprungen. Ridningen gick väl heller inte lysande, hon var spänd som en fjäder, tog inte stöd på bettet och travade som en symaskin. Tack vare equiterapeuten Lisa och massören ”Jossan” så blev hon av med de mesta av sina spänningar och kunde äntligen börja slappna av under sommaren 2009. Vi testade flera olika tränare, men ingen fick oss att riktigt utvecklas. Som tur var fann vi i februari 2010 vår underbara tränare Karin och utvecklingen tog fart! Under 2010 tog vi placeringar på alla tävlingar utom en, vi vann bl.a Sogeti cupen som gick i LC under året, vi ingick i det segrande laget div. II och blev klubbmästare. Vi har nu verkligen ridit ihop oss, vi litar på varandra och Noells personlighet kommer fram mer och mer, hon är väldigt gosig, fast bara när hon själv är på humör, alltid väldigt vänlig mot människor, älskar att visa upp sig och suger åt sig allt vad hon kan av beröm!

I framtiden vill jag, som det ser ut just nu, gärna jobba med djur. Veterinär, equiterapeut, kanske rida på hög nivå...? Jag vet inte riktigt än, skulle även kunna tänka mig att jobba som exempelvis massör, akupunktör, eller något annat som har med friskvård att göra. Inom det närmsta tänker jag dock satsa på att klara gymnasiet och målet är att rida Svenskt Mästerskap i dressyr 2012...

Eftersom Noell inte rids har bloggen varit riktigt tråkig de senaste. Därför härmar jag dressyrmupparna och tar mig igenom denna lista :P

Dag 1 - Presentera mig och min häst
Dag 2 – Det bästa/sämsta med min häst
Dag 3 - Min största rädsla inom hästsport
Dag 4 - Favoritbilderna på min häst
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Något annorlunda med min häst
Dag 7 - Redskap/utrustning jag inte klarar mig utan
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Mitt bästa hästminne
Dag 10 - Mina drömmar
Dag 11 - En bild på stallet och omgivningen
Dag 12 - Det här saknar jag
Dag 13 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver min häst
Dag 14 - Varför får ridning mig att må bra
Dag 15 - Något jag och min häst har gjort som jag är stolt över

Jag börjar idag, har suttit och knåpat på en riktigt lång och utförlig presentation ;)