Efter en hektisk "Hästens Dag" tog jag och packade in för höstens första tävling som för oss anordnades av Harmångers rk men var förlagd på Jättendals anläggning. Jag har aldrig tävlat där förut, men det var en mysig liten anläggning. Dock var underlaget lite speciellt men Cesar verkade inte alls påverkad av det. Inte heller den stekheta sommarvärmen mitt i september påverkade honom, utan har var hur pigg, glad och fräsch som helst! Förutom att han var lite väl het så gick han riktigt fint på banan och jag hade en fin känsla i LB:1. Mjuk i handen och över ryggen. Det enda var att det blev lite hastigt och så småtaktade han i skritten. Min lilla räser.

Vi debuterade även LA:1 denna varma dag efter att endast tränat rörelserna i några veckor. Det märktes att han var lite trött. Han har bara gått två klasser en gång förut och det var 2 st LB på hemmaplan så det är inte konstigt om han är lite trött när vi dessutom har åkt iväg. Förutom att han bytte fram så jag saktade av i den för oss lättare förvända galoppen och att han var lite trött och sur över att göra 10 m volter i galopp så är jag riktigt nöjd över honom! Hade vi fått bara 5,5 på förvända galoppen så hade vi nästan fått 60% och det är absolut helt klart godkänt!

Maja Bystedt var snäll och fotade oss lite i LA när hon ändå var där med My och Barbie, tack så mycket!

På onsdagen den 28/8 var det klubbtävling istället för vanliga hoppträningen som jag, Kristine, Noell och Cesar är med i, dvs ryttarsatsningen. Kristine och Noell hoppade 60 cm som träning inför lördagens debut på hoppbanan och jag valde att hoppa 70 cm med Cesar. Noell skötte sig super men petade ett hinder. Cesar skötte sig men var väldigt spänd och ganska tittig. Jag fick lite kalla fötter en stund så det kändes väldigt bra att jag valt en sådan låg höjd. På hinder nummer fyra blev han slingrig som en mask och jag gjorde en grov ryttarmiss. Istället för att bara trycka på så började jag "ratta in" honom med händerna = hesten med den stora, starka halsen smiter på sidan. Sedan fick vi en dålig anridning till femman som vi petade för att jag inte red igenom halvhalten ordentligt. Annars gick det ju helt okej och han hoppade flera stoora språng. :) Nina var där och fotade:

Hela bildspelet med alla ekipage: http://www.flickr.com/photos/99827134@N07/sets/72157635272417909/

På helgen hade vi ju hemmatävlingar där jag jobbade på banan, som flaggare och skrev hopprotokoll. Det var ett hemskt skyfall på lördagen mitt i dagen, kallt och fullt av vatten på banan. Kristine och Noell hade dock tur eftersom de startade LD som var på morgonen i finvädret. :) Förutom regnet så var det trevliga tävlingar och jag kan passa på att gratulera vårt duktiga ponnylag som kom tvåa i LC'n, bravo girls. Jag säger bara hands up för tjejerna som är så duktiga att de slår sig in på placering med tanke på vilket försprång alla andra klubbar har - de kan träna hela vintern lång i ridhus. Men, snart har vi också det och då blir vi vassa vill jag lova!

Jag är också väldigt stolt över "mitt" ekipage. Noell har bara hoppats regelbundet i några månader (typ sen maj/juni) och Kristine tog över henne i maj och hade knappt suttit på henne innan dess. Noell var taggad men var lydig och höll sig fint på alla fyra fossingar. Hoppade grymt bra på framhoppningen. Nere på banan blev hon lite spänd och tappade hopptekniken och felbedömde avsprångspunkterna = tre bommar föll. Men det kommer med lite mer rutin att bli kanonbra! Herregud, det var trots allt första gången.

Det syns tydligt på denna bild, hon är högt över men hon kröp för nära hindret och då blir högsta punkten på fel ställe över hindret.

Min plan med Cesar var att tävla under vår och försommar för att sedan ta ett tävlingsuppehåll över juli för att träna och kunna komma tillbaka snäppet bättre på banan. Sista tävlingen blev då Njurunda där jag red en klass. Jag hade tränat mycket sista tiden och han hade verkligen gått super under veckan och jag tänkte att jag skulle försöka söka samma känsla under tävlingen. Han var fin på framridningen men han kändes stundtals på gränsen till matt. När vi kom ut på banan blev han spänd som en fjäder och stod emot under travprogrammet, tappade flyt, tryck och ryggverkan. I galoppen var han dock fin. När jag red ut kände jag mig lite besviken på att jag inte lyckades ha honom där jag ville och att han blev för rak i sidorna i volter etc. Efter att jag smält det en stund kände jag dock att shit det gick ju faktiskt bra, herregud - fjärde tävlingen. Jag har inte ens ridit han riktigt regelbundet i ett år, han är kallblod och mycket häst trots att han är liten (153 cm). Och ja, långtifrån avlad för en dressyrbana så jag kunde inte klaga egentligen (även om jag alltid söker känslan jag vet att jag KAN få när han är tillräckligt lösgjord) och mitt leende breddades när jag fick höra poängen... 63,333%!!!!! Vi låg på placering ett bra tag, men blev sedan nedpetade till sjunde plats (5 placerade). Jag är så lycklig. Min första "storhäst" och vi hamnade typ en procent utanför placering, galet!

Helgen efter min student 8-9 juni hade vi tävlingar på MRF. Jag startade Cesar LB:1 och LB:2 och var väldigt nöjd! I LB:1 hade han mkt energi men vi hade lite småmissar, spänningar, hastiga bitar och avbrott i galoppen. Poängrekord med 60,69% blev det iaf och plats 7 av 11.

Det var ju första gången han gick två klasser och var lite trött i LB:2. Det märktes av att han kröp ihop något i formen ibland, men han gick genomgående bättre och mer avspänt samt galopperade bättre. Vi satte ytterligare rekord med 61,167% och vi hamnade på femtonde plats av 29 starter, nice!

 schnygg hästen!

Dessa bilder köpte jag av en fotograf, från Östersundstävlingen, visst är det fina?

Vi strök ju Cesar från både Tunalid och Näset (läs mer om det på projektbloggen), så tävling nr två i raden blev Östersund. Det var meningen att vi skulle ställa upp i laget och det var väl mest därför jag valde den tävlingen, men tyvärr blev laget struket pga skador. Jag åkte ändå upp eftersom jag ändå hade betalat för att rida. Det gick absolut inte dåligt med tanke på att jag hade sovit typ 4 timmar och hade huuur mycket plugg som helst, Cesar var bara riden en dryg vecka efter vilan och det var hans första tävling utomhus. Med en lite för spänd häst och en trött ryttare blev resultatet 58,5% i LB:2, ett helt okej resultat och vi hamnade på plats 19 av 26 startande.

Bilder tagna av pappa:

Och så fotade jag lite fina bilder efteråt:

Min fotogeniska Nordis! 

Godkväll alla läsare.

Mitt liv är en bergochdalbana som vanligt, ibland är allt toppen och nästa dag botten. Känns dock som att jag är inne i en negativ spiral just nu med allt plugg och sådant, känns som om jag ligger efter hela tiden fastän jag jobbar för att hålla mig i fas. Idag nådde dock den negativa spiralen sin kulmen då klubben anordnade klubbmästerskap. När jag först red Cesar gick allt väldigt bra och jag koncentrerade mig, fanns bara ett störmoment då som gjorde mig otroligt besviken. Jag förstår inte vad det är för fel på en del vuxna människor som inte kan bete sig normalt?

Efter det skulle jag rida Noell och jag är så otroligt besviken på mig själv. Jag kunde inte släppa alla negativa tankar riktigt och jag drabbades av någon slags prestationsångest, har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jag har den senaste tiden märkt att jag inte är så mentalt stark som jag tidigare trott och klarar inte att hantera avundsjuka osv. När domaren blåste så mådde jag illa, tankarna snurrade och fladdrade hit och dit och jag kände att jag inte klarar av att folk hela tiden förväntar sig att jag ska leverera, överallt. Även om det inte är uttalat jämt så känner jag pressen för att "det alltid går bra" och ofta är det väl så att man kan inbilla sig en massa saker som man tror att andra människor tror. Det är sjukt hur jag ens kan känna så för en ynka klubbtävling.... Jag menar, det betyder egentligen ingenting utan det är ju bara en kul grej. Faktum är dock att det kan kännas tusen gånger lättare att rida in på en nationell bana, antagligen för att det känns mer anonymt (iaf sålänge man inte börjar hamna i toppen av resultatlistorna tävling efter tävling)... Hursomhelst blev jag så arg över att sådana känslor kunde ta över, för det resulterade i att jag inte red ordentligt - jag kände mig liksom lam i kroppen och satte Noell i skiten gång på gång under programmet... Det var som att min kropp signalerade till Noell att "varsegod, här har du en ridbana och ett program, du får tyvärr lösa det själv för jag är idag helt oförmögen att rida". Fram till skritten var allt bara kaos och jag var väldigt, väldigt nära att tacka för mig och gå ut. Jag red fel väg, stämde inte av Noell, red inte ordentligt med sitsen etc. Kan jämställas med att om det hade en hopptävling så hade Noell förmodligen aldrig ställt upp och hoppa och om hon mot förmodan skulle ha gjort det så är jag ganska säker på att det hade gått åt pipsvängen och vi hade eventuellt inte kommit helskinnade ut. Väldigt tur (eller otur beroende på hur man ser på det) att det var dressyr. I skritten någonstans bestämde jag mig för att bita ihop, jag frågade mig själv vad tusan jag höll på med?, red vidare och samlade tankarna så gott det gick. Det syns, för i de sista momenten hade vi bara 7or och 8or...

När jag kom ut från banan kunde jag inte hålla tårarna inne så jag gick omkring med världens finaste ponny och kände mig otroligt patetisk. Jag har lärt mig något idag och det är att jag never kommer att påbörja ett program med destruktiva tankar i huvudet igen, man måste vara balanserad när man rider. Det här med att man måste rida med rätt känsla har fått en djupare innebörd, hästen känner det direkt och man kan inte göra ett bra jobb som pilot om tankarna är någon annanstans...   

Detta blev ett väldigt personligt och lite rörigt inlägg, men jag hoppas att ni som läser detta kan få ut något av det åtminstone.

...för i hoppning blir det mer rättvist i den meningen att allt blir så konkret - faller bommen så faller den. Jag brukar sällan klaga på bedömningen men idag höll jag inte med domaren riktigt. Jag VET att det är väldigt utsatt att vara domare och att de också är människor som kan göra misstag, men ändå. Och jag tycker till exempel att det är FEL att sätta samma betyg på förvända galoppen när man på den ena skriver "god balans" och på den andra "lite stampig" (ja, Noell blev lite stampig när hon sprang genom vattenpölen). God balans betyder för mig minst betyg 8 och lite stampig känns mer som betyg 6-7 beroende på hur resten ser ut. Och när det står att man ska fatta galopp före A och jag fattar strax innan jag kommer fram till A så är det väldigt tråkigt att få kommentaren att man gjorde en för tidig fattning och ett lågt betyg.... Ja, jag fann en hel del underliga saker i mina protokoll idag och jag kan säga att om detta hade varit för något år sedan så hade jag nog blivit lite knäckt av detta och min självkänsla hade varit i botten, typ att jag inte kunde rida alls, men det är tur att man lär sig och jag kan faktiskt stå på stadiga ben ändå för att jag vet att Noell var mycket bättre än vad poängen visade. Och domaren gav oss fina kommentarer också som jag är väldigt glad över. Hon skrev att Noell var en trevlig gångartsponny med god framåtbjudning och att hon var rörlig och spänstig, samt att jag hade en god och effektiv inverkan.

Kram från en trött, tom och lite halvbesviken Linda. Måste bara tillägga att Noell var jätteduktig idag och jag är väldigt glad över att Katarina följde med mig för det var hon som fick mig att rida så effektivt och bra. Måste bara fila lite på min "unghäst-handställning" och fladdriga skänklar för det är jag såååå inte nöjd med, hehe.