På midsommarafton drog jag med min syster ner till ridbanan och bad henne fota och filma lite. Det är så himla bra att få se sig själv rida även om det ibland kan kännas jobbigt att se alla fel och brister uppenbara sig. Jag brukar, även om det kanske är lite ego (    ), titta på mina filmer om och om igen. Man lär sig av att titta och analysera sig själv och även andra, hela youtube och videofy är ju fullt av ridklipp! Det jag reagerade mest på när jag såg denna film var givetvis min grundposition i sadeln. När hästarna är lite pigga och vill gå iväg ifrån en så är det hemskt lätt att skänkeln kommer för långt fram och då sabbar man även resten och man kommer inte ner och följer hästen riktigt bra. På filmen när jag rider Norris så hade jag dels tagit åt mig av det jag såg på filmen samt tränat några pass för tränare och då var de betydligt bättre! Dock är Norris väldigt mycket lättare överhuvudtaget att sitta ner och följa i gången, framförallt i traven, men det är väl en annan historia hehe.

Min plan med Cesar var att tävla under vår och försommar för att sedan ta ett tävlingsuppehåll över juli för att träna och kunna komma tillbaka snäppet bättre på banan. Sista tävlingen blev då Njurunda där jag red en klass. Jag hade tränat mycket sista tiden och han hade verkligen gått super under veckan och jag tänkte att jag skulle försöka söka samma känsla under tävlingen. Han var fin på framridningen men han kändes stundtals på gränsen till matt. När vi kom ut på banan blev han spänd som en fjäder och stod emot under travprogrammet, tappade flyt, tryck och ryggverkan. I galoppen var han dock fin. När jag red ut kände jag mig lite besviken på att jag inte lyckades ha honom där jag ville och att han blev för rak i sidorna i volter etc. Efter att jag smält det en stund kände jag dock att shit det gick ju faktiskt bra, herregud - fjärde tävlingen. Jag har inte ens ridit han riktigt regelbundet i ett år, han är kallblod och mycket häst trots att han är liten (153 cm). Och ja, långtifrån avlad för en dressyrbana så jag kunde inte klaga egentligen (även om jag alltid söker känslan jag vet att jag KAN få när han är tillräckligt lösgjord) och mitt leende breddades när jag fick höra poängen... 63,333%!!!!! Vi låg på placering ett bra tag, men blev sedan nedpetade till sjunde plats (5 placerade). Jag är så lycklig. Min första "storhäst" och vi hamnade typ en procent utanför placering, galet!

Helgen efter min student 8-9 juni hade vi tävlingar på MRF. Jag startade Cesar LB:1 och LB:2 och var väldigt nöjd! I LB:1 hade han mkt energi men vi hade lite småmissar, spänningar, hastiga bitar och avbrott i galoppen. Poängrekord med 60,69% blev det iaf och plats 7 av 11.

Det var ju första gången han gick två klasser och var lite trött i LB:2. Det märktes av att han kröp ihop något i formen ibland, men han gick genomgående bättre och mer avspänt samt galopperade bättre. Vi satte ytterligare rekord med 61,167% och vi hamnade på femtonde plats av 29 starter, nice!

 schnygg hästen!

Här är sista klippet på Cesar först och främst:

Visst har han utvecklats en del? Dessa filmer är dessutom några veckor gamla! Man ser så tydligt på honom att han orkar en stund och sen börjar han att slingra sig, överdriva eftergiften etc, men allt handlar om styrka och utbildning så när han blir tillräckligt stark så kommer han bli väldigt trevlig att rida.

Nu kommer ett par klipp på Noell som är ungefär en månad gamla. Jag tror att jag precis hade ökat antalet just den här dagen så hon orkar inte riktigt varje steg (dessutom fick inte mamma med de bästa sekvenserna, som vanligt;) men ni ser lite hur jag har jobbat med henne iaf.

Hoppas förresten att ni har överseende med alla våra töntiga "BRAAA", haha.

Här får ni två små klipp från Bo Jenå träningen. Det första är ifrån uppvärmningen och det andra är från slutet av passet. Jag blev nästan förvånad när jag tittade på dem - det har gått så mycket framåt sista månaden och det syns att vi inte var 100% igång efter vintern. Förresten testade jag att länga mina stigläder ett hål sist jag red för jag tyckte att de såg väl korta ut på bild och jag har även känt att jag inte har hamnat i helt rätt position och det kändes mycket bättre! Dock ska man passa sig för att ha för långa - kontakten med stigbygeln är jätteviktig för att kunna följa hästen på rätt sätt!

Nåja, domaren dömde lite snällt eftersom han var lite tittig men de stunder han kunde slappna av så tyckte jag att han var jättefin! Som ni ser så vinglar han även en del när han spänner sig, men nästa gång har han förhoppningsvis utvecklats lite mer och kan slappna av lite - när han har lärt sig att domarna inte bits, haha. Meeen han ju ursöt!