Av Maya fick Kristine dessa superheta boots i födelsedagspresent:

tyvärr var de för små, vi får väl se om hon byter dem eller köper ngt annat...

...säger jag ikväll, det var kanske inte det jag skulle ha sagt igår :P När vi var ute och tog in hästarna för natten så försvann lill-vovven Zacke, ja han brukar ju rymma någon gång sådär men det var väldigt länge sedan nu. Vi gick in och sedan gick vi och kollade ut genom dörren X antal gånger, men ingen Zacke. Efter 1 ½ timme så bestämde mamma och jag oss för att ta bilen och leta efter honom, ja vi for väl runt i typ en tredjedel av Mafors innan vi tillslut hittade honom, dumma hund.

Idag har jag iaf tränat Kristine och Nova, de var jätteduktiga idag, man kan tro att de har vilat sig i form! :o Efter en del små justeringar i Kristines sits gick allt som smort och de jobbade förvänd galopp, fattningar/avsaktningar och skänkelvikningar :)

Jag tänkte fota och filma lite, men det va 10 minus och jag frös om händerna så det blev inget med den saken...

Ikväll har jag ridit med mamma. Väntade tills ikväll för att mamma skulle få sällskap :)

Noell var väldigt pigg och en aning springig i början idag, fast hon var väldigt lydig =) Mamma var klar lite tidigare än mig och tränade mig lite sedan, jäklar vad fin hon blev då!!! Jättebra tryck och driv, hade ett fantastiskt sug i handen :D Men jag fick det inte direkt gratis, jag fick rida som tusan med sätet och mamma tjatade ständigt: skvalpa!, titta dit du ska!, för bak inneraxeln!. Ja, vem har sagt att det ska vara lätt? Men jag vet också, gör jag rätt, då gör Noell rätt, så det hänger alltid på mig själv. Mina största svagheter när jag rider är att jag inte litar på mig själv, att jag gör rätt. Dessutom är jag ofta för mjuk och "mesig" i ridningen och rider tusen ggr bättre bara jag har någon som står på sidan och säger saker som jag egentligen redan vet och känner, det är som att jag hela tiden behöver bekräftelse för att våga rida ordentligt. Om det är någon som jag har mycket respekt för eller någon som jag vet är väldigt duktig eller någon person som jag helt enkelt får "dåliga vibbar" ifrån så bli jag ofta väldigt stressad och vill rida "perfekt". Det är en ständig bearbetning som jag försöker gå igenom och det är faktiskt inte förrän nu i somras som jag överhuvudtaget känner att jag duger även om hästen inte går perfekt, att jag gör någon miss...Alla har olika brister, ingen är perfekt. Inom hästsport snackas det också väldigt mycket och jag kan inte säga att jag själv heller är oskyldig, men det är det som är otroligt jobbigt, jag kan dessutom älta dåliga saker om mig själv eller saker som jag har gjort hur länge som helst.

Men att kunna fokusera på endast mig själv och min häst, och försöka lita på mig själv, för jag KAN rida, framförallt på tävlingar, skulle nog kännas som ett bra nyårslöfte 2011....

Min tokiga lilla vovve <3 Vet ni förresten vad han heter egentligen? Jo han heter Bodils Zackris, hans uppfödare hette (hon är tyvärr död nu) Bodil och drev Bodils minicirkus om ni har hört talas om det ^^ Så han är en äkta liten cirkusvovve ;)

Nu mina vänner måste jag sussa, klockan är halv ett och jag ska upp kl sju imorgon, oups...