För några dagar sen så tog jag och klippte lite hovskägg på Cesar:

Lite halvsuddiga bilder tyvärr. Han blev riktigt snygg om jag får säga det själv! :D Många tycker att det är så himla gulligt med hovskägg vilket jag kan hålla med om till viss del, men faktum är att jag tycker att det ger ett mer vårdat intryck om det är friserat och det ser lite sportigare ut. Det finns en annan mycket bra fördel med friserat hovskägg som jag värderar högt - det går så mycket lättare att hålla benen rena och fräscha!

Hovskägg kan ju förstås passa bättre eller sämre på olika hästar, men detta är verkligen inte snyggt enligt mig:

(bilden är tagen från google)  

När jag ser en dressyrhäst med en sådan liten "tofs" till hovskägg komma in på banan så tycker jag att det förstör helhetsintrycket. Om det däremot är en nordsvensk eller något annat kallblod kan det pryda :)  Eller vad säger ni?

Jag tycker många gånger att attityden på ridklubbar/träningar/tävlingar etc. är väldigt tråkig, både bland ryttare och föräldrar, tyvärr. Många är nedlåtande, tror att de själva vet bäst, tycker mycket om andra och många andra konstigheter. Istället för att hjälpa och sporra varandra så snackas det mycket bakom ryggen, man slänger ur sig taskiga kommentarer, man är otrevlig mot funktionärer.

Jag tror att det snackas mer än man tror, många pratar om hur snygg utrustning man har, hur duktig den och den är, hur fel alla andra gör med sina hästar, extriörer, gångarter, hoppteknik osv osv...

Jag tycker egentligen att det är helt sjukt, hur orkar vi ens lägga så mycket energi på alla andra??? Varför inte bara ha roligt med sin egen häst? Skit i att du tycker att någons utrustning är ful eller att dennes ponny har helt felaktig extriör, vad gör det dig? Just det, ingenting. Många gånger tror jag även att det kan bero på avundsjuka, man måste snacka skit för att låtsas som att man inte alls är avundsjuk, trots att man t.ex är helt sjukt avis på någon annans fina sits eller vad det nu än kan vara.

Asså shiiit, guuu vad dåligt hon har matchat!!!! So? Det spelar liksom ingen roll.

Jag irriterar mig även på folk som blir sura när de inte får en placering, man kan inte göra något åt sina konkurrenter, det enda du kan göra något åt är att träna dig själv och hästen mer, bli bättre. Det allra värsta är dock när det är föräldrarna till en unge som blir sur, haha, det är så patetiskt. "Ja, men mitt barn tyckte jag red bättre hörnpasseringar än trean." Det är ju så, man tycker alltid att sitt eget är bäst, man är EGO! Saken är bara den att domaren (om vi tittar i dressyrperspektiv) tittar lika kritiskt (ska iaf göra) på alla, alltså är det oftast det som är mest rätt.

Allt nedlåtande gör att de unga ryttarna tappar lusten och självförtroendet, ska inte ridning vara roligt?! Nej, vi klankar ner på alla andra så att vi själv inte mår lika dåligt över den uteblivna placeringen...

Detta är exempel på kommentarer som jag har hört/varit riktade mot mig/varit riktade mot andra:

*"Neej, jag hade hoppats på att hon skulle ha ramlat av där!"

*"Ponnyer som din är inte värda något, de skulle lika gärna kunna gå till slakt."

*"Tänk vad många fula ponnysar det finns, jag fattar inte hur folk kan välja så fula när de ska köpa häst?!"

Som ni kanske förstår så har jag, och säkert många andra, tappat mycket självförtroende av sådana kommentarer. Man får även mycket prestationsångest, kan inte glädjas åt varken sina egna- eller andras framgångar...Jag börjar som tur är få tillbaka en del självförtroende, jag försöker alltid koppla bort alla som tittar, även om det är svårt. Det jobbigaste tycker jag är att ha vetskapen om att folk pratar en massa skit om en.

Jag är otroligt glad över att jag inte är inackorderad längre, det är verkligen jobbigt att känna allas ögon på sig, alltid är det någon som stör sig på något man gör och går genast till någon annan och pratar om det. Varför inte ifrågasätta den man stör sig på, varför den gör si eller så? Istället för att sprida rykten som inte är sanna, tissla och tassla...Alla blir gladare och alla känner sig trygga, bättre att köra med "rena kort" :)

Jag har bestämt mig för att sluta tycka så mycket om andra och deras hästar, jag vill bara fokusera på mig själv och Noell, det är faktiskt det som betyder något för mig! Ingen är perfekt, men med en schysst attityd kommer man långt!

 2011 ska bli vårt år, vi ska ha så jäkla roligt! :D

Jag tänkte berätta lite om våra dagliga vanor som vi har i vårt stall, vad jag tycker är bra/borde förbättras osv. Hoppas att det blir intressant och jag vill gärna att ni tycker till och ifrågasätter, jag vill höra era åsikter och vanor!

Hästarna får kraftfoder och betfor någon gång mellan kvart i sex och sju på morgonen, direkt efter det får de gå ut i hagen och äta hö. På morgonen får de alltid lite hö på backen, men hönäten hängs också upp vilket gör att de är sysselsatta några timmar på förmiddagen :)

Vi mockar nästan alltid på morgonen, det gör att luften blir fräshare!

Zippen och hans ena hönät, han har ett till med mindre rutor också, han får ha det här bara för att han älskar att äta ur hönäten :) Hönäten hängs upp i vanliga karbinhakar på träden. (en metallplatta med en slags "krok" är fastborrad i trädet)

Mamma åker hem och ger dem lunch runt halv tolv, då äter de bara hö på backen.

Noell är oftast den som "roffar" åt sig mest i hagen ;)

Kristine ger dem oftast på eftermiddagen, det målet får de ungefär vid fyra och då äter de också höet på backen.

Nova :)

Cesar :)

På vardagarna rider vi mellan middags- och kvällsmålet, på helgerna kan det bli lite olika tider, om vi då rider på morgonen kan hönäten ibland hängas upp efter ridturen. Kvällsmålet brukar ges ungefär vid nio, om det är dåligt väder eller dyl. så blir det lite tidigare, om jag har haft mycket i skolan så kan det ju hända att jag inte är färdig förrän vid tio och då får de kvällsmaten då. De äter kraftfoder och hö på kvällen, vi lägger alltid i lite vatten i krubborna så att de får i sig lite extra vatten och så att deras musli blir lite mjukare, på morgonen äter de betfor så då lägger vi inte i något extra vatten.

Insläppet görs alltså oftast samtidigt som de får sin kvällsmat.

Jag tycker att det är bra att våra hästar är ute många timmar om dagen (ca 15), det är hälsosamt och de blir inte så rastlösa som när de står inne :) Det som jag skulle vilja ändra är att jag vill att de ska få fler hönät, det kommer de att få så småningom, men de är typ specialgjorda så de är rätt dyra. Det är väldigt små rutor, bara 3*3 cm, det gör att de får kämpa rätt så mycket för att få sina höstrån ^^

Igår red vi ut och vi red på en massa olika underlag på ett och samma pass, det är riktigt bra och nyttigt! Nuförtiden är det allt för många som nästan bara rider på ridbanan, och visst är det oftast bra underlag där, men det är faktiskt viktigt att rida på olika underlag som inte alltid är "bra" för att stärka hästarna. Det går så mycket rykten om att det är skadligt för kotor osv att rida i djupsnö och tung sand. Jag svarar ja! Men sen kan jag fylla på det svaret med att så länge man inte rider extremt ofta/länge i djupsnö så är det enbart stärkande. All träning i extremform är skadlig för att någon del av kroppen slits alltid mer vid vissa arbeten. För senorna är det väldigt nyttigt att gå på hårt underlag som tex. asfalt, men däremot är det absolut inte bra att trava och galoppera på asfalt, det är extremt slitsamt och om hästen bara går på stumt underlag så tar ju musklerna stryk och blir stumma osv.  Så mitt råd till alla är att använda sunt förnuft, rid med variation och något som man alltid bör ha i åtanke är att skritta mycket, det stärker och ger bra grundkondition och det sliter inte på hästarna heller. Man kan skritta runt i djupsnö och på asfalt och på en massa andra underlag i lagom mängd utan att det är skadligt, däremot ska man tänka efter både en och två gånger innan man börjar att trava och galoppera på underlaget, för det ger så mycket större belastning och sliter betydligt mer...

Har ni några andra åsikter?