Shit, kan knappt förstå detta. Imorgon blir sista gången jag får kalla mig ponnyryttare, sista gången junior. Kanske sista tävlingen med Noell också. Det är det som skär mest i hjärtat, att det kan bli sista gången för oss. Om jag inte hittar någon lämplig ryttare för henne så kommer jag troligtvis tävla henne bland stora hästar till våren för att hålla igång.

Åren har gått alldelens för fort...

Hursomhelst så får vi se hur det går, eftersom det ser ut såhär:

hos oss just nu så har jag endast kunnat skritta Noell de senaste 3 dagarna och överskottsenergin sprutar ut ur öronen på henne...

Jag hoppas ändå att hon kan använda energin på rätt sätt imorgon, för tänk om hon kunde vara så fin som hon var i onsdags när plusgraderna fortfarande var med oss?! Vi tränade för Katarina och jag blev helt lyrisk över min fina, fina ponny. I slutet av passet satt jag mest och log, Katarina kan konsten att få ihop oss till en enhet som samarbetar till hundra procent. 

Kram.

God kväll.

Livet rullar och jag försöker plugga flitigt den här veckan så att jag inte får massor att göra under lovet. Igår skrittade jag Noell, välbehövligt att skritta ur sig eventuella slaggprodukter efter träningen. Hon skrittade glatt och raskt, böjde och kände lite på sidorna och hon kändes smidig.

Ikväll red vi ut en sväng och det är bara att konstatera att det inte går på räls varje dag. Planen var att mjuka upp henne och låta henne sträcka lite på sig lite mer kravlöst. Det verkar som att det här med samling verkligen har klickat hos Noell, så snart jag lade till skänkeln så sa Noell ungefär "ja matte, jag är jätteduktig på att sitta på bakbenen, jag kan till och med galoppa på stället". I själva verket bad jag endast om att hon skulle gå jämnt in i handen, dvs inte släppa för mycket i högertygeln och inte bita fast i vänstersidan. Noell blev överambitiös och jag hade lite svårt att reda ut situationen - tur att vi ska få lite hjälp med det imorgon då. Det är jätteviktigt att de inte går och samlar sig hela tiden (även om de tycker att det är kul och gör det självmant) just för att de dels inte får sluta tänka framåt och dels för att samling är otroligt krävande och jag vill inte vara med om en massa överansträngningar. Noell måste få lite mer klart för sig vad hjälperna betyder och inte försöka förekomma mig - för det leder till att hon stressar upp sig istället för att lugnt vänta på mina signaler.

Det ligger så otroligt mycket känsla bakom god ridning, man måste hela tiden känna efter hur hästen känns och reagerar för signalerna. Rubriken är så sann, hjälperna i sig är inte komplicerade att ge, att däremot kunna ge dem i rätt mängd, i rätt tajming och i samklang med alla andra hjälper är inte helt lätt. Varje häst är unik och nya situationer uppstår hela tiden, allt är komplext.

Hon som kan själv ;)

Idag har jag förmodligen läst ett av de bästa blogginläggen någonsin. Det är alltför enkelt att glömma allt bra och positivt man har i sitt liv. Man glömmer kärleken, man tänker inte på att berätta hur mycket man uppskattar personerna i ens närhet. Man måste komma ihåg att berätta hur mycket man älskar de som betyder massor för en, imorgon kan det vara försent.

LÄS HÄR.

Igår red jag ut barbacka en sväng på ett stycke galet pigg ponny. Blev mest skritt och trav, tog bara någon enstaka galopp (inte på hemvägen) för att inte busa upp henne i onödan, haha. Hon kändes i varje fall mjuk och fin så det var härligt.

Idag har jag tränat för Katarina med båda pållarna och jag har verkligen två pärlor i stallet, det gick himla bra med båda två idag! Cesars lilla utvärdering får ni läsa HÄR.

Med Noell körde vi ännu ett pass med grunder. Vi övade helt enkelt på att varje halvhalt skulle gå igenom och att jag skulle kunna ändra lite steglängd utan att formen ändrades eller att hon släppte stödet. Vi gick igenom en del diskussioner, men efter lite tragglande och konsekvent ridning så blev hon sååå fin. Det var första gången jag fick Noell att trava med riktigt schwung! Jag hade helt enkelt en fantastisk känsla, Noell var som en gummiboll och jag log... Vi blev liksom ett. Min fina, fina ponny. Kan inte förstå att hon är min...

Seriöst finns det inte ord för att beskriva hur jobbigt det är att dag efter dag, vecka efter vecka, stå och fixa med allt smutsigt. Allt är så skitigt hela tiden - skor, svansar, sadlar, skydd, ben, täcken... Det är inte sådär jätteroande att ha med sig halva ridbanan hem VARJE gång och inte heller att glida omkring i en förfärligt geggig hage. Kan det sluta och regna så att det torkar upp lite? Tack.

Sådär, då har även jag fått klaga lite på vädret. Visst, jag kan ta att det är skitigt emellanåt, men nu börjar det bli lite jobbigt efter att det regnat var- och varannan dag i flera veckor. Jaja, det är bara att kämpa vidare och idag skiner faktiskt SOLEN och jag ska senare bege mig ut på en uteritt, mysigt!

Vad händer i övrigt? I tisdags red jag ut med Noell, kändes helt okej men hon var inte sådär jättefin och sög inte riktigt tag i bettet. Red även Cesar då eftersom jag slutade tidigt, men det får ni som vanligt läsa på dressyrnordsvensken.bloggplatsen.se.

Min onsdag var faktiskt lite mer intressant än vanliga onsdagar, för på förmiddagen var vi på studiebesök i en moské. Vi läser religion A just nu och det är lite roligt att få uppleva, det är nog bara en grej man gör en gång i livet liksom. Noell hade vilodag så jag pluggade såklart en del på kvällskvisten.

Torsdagen bjöd (som vanligt numera) på Katarina-träning för mig och Noell. Noell var verkligen sjukt taggad, gick passage uppför hela stallbacken med mig bredvid. Det var lite stegringsvarning, men som tur var lyckades jag hålla henne på backen. Eftersom det var ridlektioner så skulle det inte ha varit så bra om jag hade tappat henne, hon drog liksom redan tillräckligt med uppmärksamhet till sig som det var, hehe. Det var faktiskt längesedan hon var så pigg och bråkig att gå med, men det är väl höstspökena som pirrar i kroppen på henne. Värmde upp en väldigt het ponny, hon fick galoppera några varv och sedan kunde hon andas igen, haha. Efter det fick K sitta upp. Vi är båda medveten om att hon är för stor för Noell men hon skrittade och travade endast lugnt en kort stund. Noell är inte lättriden på något sätt, väldigt vinglig och slingrig, tar inte gärna stöd i bettet, känslig som få. Det är svårt att få henne att gå ärligt mellan hjälperna eftersom hon dessutom är "född" på tygeln och det utnyttjar hon, hon går snällt och kröker på nacken men är svår att få riktigt genom kroppen. Det var därför nyttigt att K fick känna hur hon känns egentligen och jag tror att Noell ser lättare ut från marken för jag tror att hon blev lite förvånad över hur hon kändes. När jag sedan hoppade upp igen så gick allt lättare och i slutet blev hon riktigt självbärig, jag kunde till och med rida på en åttvolt utan att hon spände sig minsta lilla när vi gick över i det nya varvet. Det känns som att jag fått en klarare bild över hur jag ska jobba henne i fortsättningen. Noell ÄR svår, men jag har lärt mig massor genom åren och det är omöjligt att gå förbi grundridningen för då fungerar i stort sett ingenting med henne, då springer hon bara och spänner sig och man får inte ut något alls. När hon väl ligger mellan hjälperna så blir hon istället helt fantastisk att sitta på, mjuk som ett gummiband och hon gör allt för en.

Min finaste.

Igår red jag en sväng på banan igen, men idag låg fokuset mer på att hon skulle gå lite långt och lågt för att stretcha ut sig. Jag blev glad när hon kändes bättre än tidigare och jag kände mig säker på vad jag skulle göra. Hon skulle ta stöd i tyglarna hela tiden och jag skulle klara att ha henne i balans hela tiden, dock fick hon gå lite friare och sträcka på sig lite mer framåt, dock fick hon inte bara bli snabb utan ändå lyssna på halvhalterna.

Blev lite rörigt och väldigt sammanfattande inlägg, men bättre än inget. Nu är det dags att ta tag i dagens göromål, hörs! 

Usch fy och blä. Jag tycker verkligen inte om mörker, snö och vinter och idag snöar det hos oss. 1 plusgrad och blötsnö i mängder från himlen. Täckade på hästarna tjocka gosiga täcken och är glad över att vi har hönät ute så de kan tugga hela dagen...

Själv är jag påväg till skolan för en mattelektion, sedan ska jag dejta Katarina (om hon inte bangar för vädret ;-)) och så ska hon få rida Cesar en sväng. Hon ska känna lite på honom för att lättare kunna hjälpa mig och för att det blir lättare att lägga upp en plan för projektet. Noell ska få gå en sväng i skogen idag. Red ett lättare pass på banan igårkväll för att känna hur hon kändes efter kandarridningen. Positivt var att hon kändes mjukare i ställningen, men jag tror att hon hade lite träningsvärk och var nog lika less på allt blötväder som jag för hon var så springig, benen gick som trumpinnar ungefär. Lät henne bara gå lång och låg, stretchade igenom henne ordentligt i sidorna i ett så lågt tempo som möjligt.

Ha en bra dag i skitvädret, kram.

Syster, bror och ponny.

Mamma fotade ett par mobilbilder när vi var påväg hem.

Idag var det dags för Katarinaträning och introduktion av kandar för lilla Noell. Hon var så otroligt söt och hon kände sig nog otroligt vuxen av sig, haha. De största anledningarna till att vi introducerat kandar är att det är lättare att få igenom ställningen i nacken korrekt och faktiskt för min handställning. När jag rider på kandar så får jag tänka mycket mer på att hålla handen buren, mjuk och ytterst finkänslig. 

Noell tog det hela med ro, hon var lite frågande i början av passet men mot slutet sög hon tag och blev riktigt nice! Red såklart i princip inget alls med stångtygeln, men det kändes ändå stor skillnad mot att rida på vanligt träns. Vi tränade mest skolor och samlade stundvis lite extra för att stärka henne. Hon är lite stum i sin högra sida, tycker att det är jobbigt att båda stretcha ut och komprimera ihop den sidan, men mot slutet släppte det mer och mer. Ska fortsätta att rida något pass då och då på kandar om det är så att jag känner skillnad imorgon då jag ska rida ett kort pass på träns för att känna om jag fått lite mer stöd i handen.

Världens finaste lilla b-ponny, utstrålningen är enorm - hon är en riktig eyecatcher! Bilder från både hopp-KM (som hon tog hem, i dressyrsadel), Hudik och Bräcke, blandat.

Ser mig aldrig mätt på denna fina ponny...