Jag heter alltså Linda Mårtensson och är född 1994. Jag är uppväxt i en ”liten håla” som heter Matfors, det ligger ungefär två mil utanför Sundsvall. Jag bor på en gård med stall tillsammans med min familj. Mina föräldrar heter Marléne och Peter, jag har även två småsyskon, Kristine som är tolv och Marcus som är sex år.
   

Linda & Noell augusti 2010. 

Jag är en glad tjej med många järn i elden, har haft egen häst sen jag var 11 år, innan det red jag på ridskola och var skötare åt tre ponnyer. Trots att jag nästan alltid har späckat schema med träningar varje vecka och tävlingar ungefär varannan helg under de intensivaste perioderna så gick jag ut grundskolan med bra betyg, just nu läser jag det naturvetenskapliga programmet på Skvaderns gymnasieskola. Det blir långa dagar, jag kliver oftast upp halv sex för att hinna släppa ut hästarna innan skolan, sen åker jag till skolan ungefär halv åtta och är oftast inte hemma förrän vid fem och då ska jag hinna rida, plugga och allt sådant, men jag tycker att det är värt det!

Ni kanske undrar varför jag älskar att rida och då framförallt dressyr som är den gren jag satsar på?

Jag har testat ett par, tre andra sporter i mitt liv också, men jag fastnade för hästarna, det är så komplett! Man blir aldrig fullärd och upplever oftast nya saker vid varje ridpass, man lär sig något nytt eller kommer underfund med något som man aldrig har tänkt på förut. Dessutom är ridning, särskilt dressyr, både sportsligt och väldigt estetiskt, man blir aldrig en bra dressyrryttare om man inte gillar vackra saker.

Dressyr är precis som dans, man måste vara ett. Utan takt och rytm blir det inte vackert, även om man kan de tekniska stegen.

I dressyren arbetar man med hela kroppen, det fysiska är viktigt, men också det psykiska. För att det ska bli samspelt och vackert så måste du vara i rätt sinnesstämning och man måste verkligen älska sin häst, ju mer kärlek man ger den och desto starkare man tror på att den kan, desto mer kommer den att vilja arbeta för en.

Tillsammans med hästarna utvecklar man sig väldigt mycket som människa, man lär sig att ta ansvar över levande individer, man blir lyhörd, hästar kan inte prata så man måste lära sig att läsa av varje individ som reagerar på sitt eget unika sätt vid olika situationer. De som aldrig har ridit har verkligen gått miste om något helt fantastiskt!

Anky van Grunsven-Painted Black, Edward Gal-Moorlands Totilas. OBS! googlebilder.

Djuren har alltid legat min familj varmt om hjärtat, hundar har vi haft ända sedan jag var liten, vi har även haft får och just nu har vi två små ödlor samt hästar i vårt stall som vi byggde under 2008. Våra hundar som vi har just nu heter Bodils Zackris och Borgeflons T.N Lego. ”Zacke” är en liten foxterrier på åtta år och ”Lego” är en pointer född 2003 som används till fågeljakt. Ödlorna är två eldbuks salamandrar som ägs av lillebror Marcus.

Stallet gör plats åt fyra hästar, vi har tre egna och en inhyrd. Den inackorderade hästen är en pensionerad travare, vid namn Grand Zip, eller ”Zippen”.

Zippen på betet, juni 2010.

I boxen bredvid Zippen står RMS Nova Jet. Nova är Kristines ponny, en vit liten Welsh född 1997, 127 cm över havet. Hon är en riktig diva och prinsessa, allt ska ske på hennes villkor. Kristine och Nova har nu tävlat ett par säsonger, de har hoppat felfritt upp till LC (70cm) och tagit massor av placeringar i dressyren, de blev bl.a fyra på norrlandsmästerskapet och distriktsmästare (kat. b) i mittsvenskas distrikt 2010.
 

Kristine & Nova september 2010. 

I maj 2010 köpte även mamma sig en häst, Cesar S.T., en riktig ”eyecatcher”, med sin långa lugg, breda bläs och pliriga ögon drar han allas blickar till sig. Han är en nordsvensk travare född 2003, han trivdes inte på travet och vi skolar nu om honom till ridhäst, det verkar han trivas bra med, han älskar nämligen att galoppera!

Cesar på betet, juni 2010. fotograf: Nina Lodin.

Min stjärna är också en Welshponny, fast av något större modell än Nova. Köhls Noell är ett brunt sto född 2004, strax under 140 cm, e:Downland Wild Fowler, u:Köhls Juvel, ue:Kulltorps Yes. Noell blev min den 22 januari 2009, innan det hade jag ett annat c-ponny sto som heter Cookie. Cookie är en fantastisk läromästare som jag fick när jag var 11 år, vi hade mycket roligt och tävlade upp till LA:P1 i dressyr, men när jag hade haft henne i tre år hade  jag växt ifrån henne kunskapsmässigt och suktade efter mer ridbarhet och gångarter. Att sälja Cookie var ett av de svåraste beslut jag någonsin tagit, men nu går hon som pensionär på Gotland, på samma ställe där hon en gång växte upp.

Linda & Cookie, juli 2007.

Ungefär en månad efter att Cookie hade flyttat, alltså dagen innan nyårsafton 2008, åkte pappa och jag ända ner till Kalmar och Köhls stuteri där jag provred Noell, hon hade då inte hunnit fylla fem år, var väldigt vinglig och kunde i princip bara start och stopp. Vi hade kemi från första ridturen och jag bestämde mig redan på vägen hem att det var henne jag ville ha! Noell var och är den absolut bästa hästen jag någonsin suttit på, hon är väldigt känslig, arbetsvillig och vill hela tiden göra rätt, jag föll som en fura…

Linda & Noell 30/12 2008.

Vår väg har inte varit spikrak, i början kunde jag knappt hoppa upp på henne, hon snurrade bara runt. Första gången jag tog henne till ridbanan ledde jag henne eftersom allt var så nytt, det resulterade att hon stod på bakbenen, kastade sig hit och dit, sadeln åkte runt och allt var kaos. När jag hade haft henne någon månad och vi skulle ta en promenad, blev hon så busig att hon kastade sig mitt ut i vägen, med några centimeter från att hoppa in i en bil som kom med full fart bakifrån, hon bockade och sparkade bakut, sparken träffade på mitt lår och jag hade en rejäl lårkaka i ett par veckor. Hon var heller inte van vid lastning, hon sprang ut ur transporten, som tur är har vi fronturlastning så ingen blev översprungen. Ridningen gick väl heller inte lysande, hon var spänd som en fjäder, tog inte stöd på bettet och travade som en symaskin. Tack vare equiterapeuten Lisa och massören ”Jossan” så blev hon av med de mesta av sina spänningar och kunde äntligen börja slappna av under sommaren 2009. Vi testade flera olika tränare, men ingen fick oss att riktigt utvecklas. Som tur var fann vi i februari 2010 vår underbara tränare Karin och utvecklingen tog fart! Under 2010 tog vi placeringar på alla tävlingar utom en, vi vann bl.a Sogeti cupen som gick i LC under året, vi ingick i det segrande laget div. II och blev klubbmästare. Vi har nu verkligen ridit ihop oss, vi litar på varandra och Noells personlighet kommer fram mer och mer, hon är väldigt gosig, fast bara när hon själv är på humör, alltid väldigt vänlig mot människor, älskar att visa upp sig och suger åt sig allt vad hon kan av beröm!

I framtiden vill jag, som det ser ut just nu, gärna jobba med djur. Veterinär, equiterapeut, kanske rida på hög nivå...? Jag vet inte riktigt än, skulle även kunna tänka mig att jobba som exempelvis massör, akupunktör, eller något annat som har med friskvård att göra. Inom det närmsta tänker jag dock satsa på att klara gymnasiet och målet är att rida Svenskt Mästerskap i dressyr 2012...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en hektisk "Hästens Dag" tog jag och packade in för höstens första tävling som för oss anordnades av Harmångers rk men var förlagd på Jättendals anläggning. Jag har aldrig tävlat där förut, men det var en mysig liten anläggning. Dock var underl...

Det var ett bra tag sedan jag skrev något ordentligt men nu känner jag att det är hög tid att uppdatera er lite om hur vår dressyr utvecklas! Sedan Jossan var här och fixade med honom så har utvecklingen gått spikrakt framåt och han gör stora framste...

Jag grät och grät. Se det. http://atgplay.se/#/video/20130909-matilda "Det värsta var inte att hamna i rullstol, det var att inte kunna rida"     ...

Lördagen den 7/9 anordnade vi på Matfors vår numer årliga "Hästens Dag". Vädret ägde. Kön till barnridningen var typ 50 meter lång, det bjöds på tunnbrödsbak, marknadsstånd, Mor och Dotterkadrilj, käpphästkadrilj, alternativ kommunikation med häst, h...

  På onsdagen den 28/8 var det klubbtävling istället för vanliga hoppträningen som jag, Kristine, Noell och Cesar är med i, dvs ryttarsatsningen. Kristine och Noell hoppade 60 cm som träning inför lördagens debut på hoppbanan och jag valde att hopp...