...för det är mammas 39-årsdag!

Grattis världens bästa mamma!    

Igår kväll bar det av på en tvåtimmarsskritt tillsammans med Nina och Patrick! Mamma undrade om inte hästarna hade skavsår i öronen efteråt men jag har inte vågat fråga Noell om det, hehe ;) I vilket fall så är det på gränsen till att jag har skavsår på rumpan haha! ^^ Trevligt var det iaf och hästarna skrittade friskt på hela vägen!

Man hinner avvaerka både det ena och det andra samtalsämnet när man sitter uppe på hästryggen - verkligen hur supermysigt som helst! Och det absolut bästa är att vi har lika mycket att prata om nästa gång, kanske redan ikväll om hon kommer till stallet när jag är där :) Det är så härligt att umgås med någon som man trivs med och har känt så pass länge, speciellt när man är i stallet! :D  

Detta inlägg har dröjt lite, men jag har så mycket annat för mig så jag har inte hunnit (som vanligt då ;). I torsdags blev det helt enligt mina planer ett pass på ridbanan. Jag red på den lilla banan idag och där var underlaget lite hårt efter allt regn gissar jag. Jag började att jogga fram och Noell var inte alls framme på högertygeln så jag varierade mellan att rida rakt fram, lite förvänd sluta och öka/minska volten. Hon frustade förnöjsamt och blev lite bättre. Tränade sedan på bakdelsvändningar med lite blandade resultat. Än sålänge tycker jag att det är lite svårt att hinna känna själv när de blir riktigt bra, men vänstervändningarna går lättare än höger. Kan det kanske bero på att Noell inte riktigt tar stöd i högertygeln och vänder inte helt ärligt för den...Bara en tanke liksom, haha. Jag blir naturligtvis lite irriterad på Noell, men även på mig själv just för att jag blir irriterad - det är ju i princip samma sak som om någon skulle säga åt mig att skriva lika fint med vänster hand som med höger! Det krävs ju lite extra träning för att det ska gå. När jag skulle trava henne med mer tryck så var jag alldelens för ivrig med drivningen så Noell blev alldelens för spänd i sin rygg=lite trippig och stötig häst utan ärlig bjudning. Jag sitter och tänker och tänker - är något fel, är det för att hovis har tagit bort sulorna??? Då är det tur att ha en mamma som moraliskt stöd som kan få en att slappna av och bara rida. Noell blev såklart avspänd när mina tankebanor kunde slappna av, hon blir alltid ängslig om hon känner att jag inte är nöjd. När hon kändes avspänd och fin i traven avslutade vi med lite förvända slutor på volt och ett par ryggningar med galoppfattning direkt ur dem (som det är i LA:4). Hon gjorde det riktigt bra med tanke på att det var första gången! Ett lugnt och nöjt ekipage kunde (efter nedjoggning under lätt sits såklart) gå hem med en lättnad inom sig.

Ibland ska man inte sitta och vara så självkritisk och leta efter felen, utan istället bara njuta av ridningen och slappna av så löser sig saker av sig själva!

kram