Hej!

Igår var det exakt tre år sedan jag tog emot grimskaftet där en viss liten, osäker femåring satt fast i. Jag kommer aldrig att glömma Noells min när hon fick syn på snön utanför lastbilen. Det första hon gjorde var att stoppa ned hela huvudet i snön och sedan promenixade vi sista biten hem. Sedan dess har tre fantastiska år förflutit, de bästa i mitt liv! Visserligen var den första tiden ganska motig och fylld av blåmärken och tårar och jag glömmer inte första gången vi tog oss ned till ridbanan och det slutade med en galen ponny som bara hoppade omkring med ben åt alla håll. När jag några dagar senare med mammas hjälp hade lyckats rida ett litet pass så var mamma helt överlycklig och utbrast: "vi har klarat det, utan busigheter!" Hon har inte varit lätt och dessutom är hon min första unghäst. Såhär i efterhand så hade jag behövt vara tydligare med gränser till en början, men samtidigt var hon så himla stressad och fick nästan lite panik och visste inte var hon skulle ta vägen även om man bara sa lugnt och bestämt nej när hon gjorde dumheter så jag tyckte att det var lite svårt att känna hur mycket jag kunde säga åt henne. Jag är ändå nöjd med vad vi har åstadkommit och för det mesta är hon väldigt snäll och uppfostrad. Det vi har kvar att jobba med är just markhanteringen, ibland blir hon respektlös när hon blir busig och man går vid sidan av eller jobbar henne från marken på något sätt. Självklart jobbar jag med det hela tiden, nästan varenda gång jag leder henne så checkar jag av att hon lyssnar på mitt kroppsspråk.

Det bästa med henne är hanteringen i stallet, hon står alltid som ett ljus och är hur mysig som helst att borsta, stretcha och massera, även om jag håller på med henne i en till en och en halv timme ibland (händer nog minst en gång i veckan iaf, haha) så står hon lika snällt och hon njuter oftast i fulla drag av uppmärksamheten. ;) Hon är så fin min lilla häst!

Provridning december 2008.

Mys hemma i stallet.

Provridning december 2008. 

Mars 2010.

Tröttis i hagen april 2009.

Första placeringen 2009, 2:a LB:1.

 Uteritt april 2009.

Betesmys 2010. 

Hon är världens bästa!

Nu när Noell fyller åtta är det dags för slutmätning och det är inbokat nästa onsdag den 1/2. Förra året mättes hon till 139,2 cm så jag hoppas att hon inte har växt så mycket nu för det vore bra om hon kunde fortsätta att tillhöra kategori C. ;)

Alla blir stora någon gång minsann!