Igår var jag lite tröttare efter tisdagens aktiviteter. Min dag startade med ett frisörbesök och skola efteråt, ganska kort dag och var hemma i hyffsad tid.

Jag hade dejtat Nina för en skrittur på kvällen, mycket mysigt! Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord flera gånger om medan snöflingorna seglade ner på oss. Hästarna var pigga men ovanligt snälla och höll sig fint på mattan hela vägen, duktiga!

Denna dag hoppas jag att vi inte behöver sluta allt för sent för ikväll har jag dejtat min kära syster för en uteritt. Vi ska styrketräna lite i någon backe ikväll tänkte vi. Noell brukar oftast bli så het ute men med Nova brukar det fungera bra. Jag brukar oftast inte välja att rida ut så mycket med hästar som jag vet gör Noell mer taggad än vad hon redan är. Jag vill ha en avspänd häst som man inte måste "dra stopp" på för att de är helt blockerade av stress. Ibland kan man givetvis rida ut med andra och busa lite med sunt förnuft men oftast har jag något mål även med uteritten som jag vill uppnå och det blir svårt om hästen börjar tänka kapplöpning osv...:P 

Kram.

I tisdags så var jag faktiskt inte bara nöjd och glad över min häst som jag oftast är, utan jag var även nöjd med mig själv! En väldigt härlig känsla som man inte (eller inte jag iallafall) upplever särskilt ofta!

På skolan var jag superfokuserad hela dagen och jag var både glad och peppad över att börja på lite nya kurser, dessutom gick jag även på ett friskis och svettis pass på lunchen och var nöjd med det då jag tyckte att det gick mycket bättre än gången innan.

På kvällen när det var dags för ridning så hade jag massor av energi kvar och jag var riktigt taggad och bestämde mig för att detta verkligen skulle bli ett bra träningspass. Samtidigt som dessa känslor uppfyllde mig så hade jag samtidigt ett stort tålamod och kunde lotsa Noell precis rätt. Jag kämpade hela passet med att verkligen rida med kroppen åt det håll jag var påväg och vara ett med Noell samtidigt som jag hade fullständig kontroll över form, takt och tempo i alla gångarter. Mamma berömde mig från Cesars rygg, hon tyckte att min ridning nu var helt annorlunda mot hur jag red på träningen. Jag red lite blandad kompott av öppnor, förvända slutor, bakdelsvändningar, förvänd galopp och mindre tempoväxlingar. Allt kändes snäppet bättre än vanligt så jag kunde med bra känslor i kroppen lägga fram handen och låta Noell trava ur sig alla slaggprodukter i en rund och låg form!

Jätteskönt att utvecklingen börjar ta fart igen. Man blir ännu mer motiverad att träna när man känner att det går framåt!