Idag har jag nog haft besöksrekord på bloggen, inte för att jag är någon storbloggare (lååångt ifrån) men jag tycker att det är roligt att många ändå vill följa mig, eller oss. 

Jag har inte gjort så dundermycket under det här lovet, ovanligt lite faktiskt. Ibland måste man nog trilla ned på botten och gråta lite för att kunna vända blad, skriva nästa kapitel i sitt liv. Tårarna driver ut det gamla och ruttna och ger plats åt allt nytt. De ger en även en möjlighet att komma ned med fötterna stadigt på jorden igen, hitta tillbaka sig själv och jag tycker faktiskt att man lättare kan känna vad man vill och allra helst önskar när man är ledsen. Man måste våga vara lite ledsen ibland även om man inte är klar själv över varför man är ledsen. We are soldiers and soldiers bleed.

Buketten vi fick på årsmötet.

kram på er!

Som ni kanske har märkt så har jag haft en liten bloggpaus, men för den sakens skull så har vi hållt igång och tränat en massa sedan jag skrev sist.

Förra helgen, närmare bestämt i söndags kväll så åkte vi iväg till ridhuset där Karin-träning väntade. Noell var verkligen på hugget och vi hade ridhuset för oss själva så det blev helt enkelt programträning för hela slanten! Vi red igenom FEI mästerskap två gånger och sedan punkttränade vi de delar som behövde lite extra finslipning. Noell kändes "toppad" och var väldigt het, men hon var verkligen fin och jobbade utan minsta antydan till att något skulle vara jobbigt, skönt! Vi avslutade passet tidigare för att belöna hennes positiva inställning och för att bevara energin i henne.

Under torsdag och fredag har vi styrt kosan mot Färsta för träning i deras tält för världens bästa Peter som är hemma igen! HÄR kan ni förresten läsa en artikel om honom som jag hittade. :)

Dag ett fick jag och Noell minsann en ORDENTLIG genomkörare. Vi jobbade mycket med de delar som jag tycker är svårt, dvs öppnor, skrittpiruetter och åttametersvolter i galopp. Jag fick många bra tips och kunde dra slutsatsen att det bara är JAG som måste rida BÄTTRE och vara mer noggrann med att stämma av henne. Som till exempel volterna - det är ju betydligt lättare för hästen att arbeta rätt om piloten kan förstå att volten måste vara rund och inte oval, haha. Dessutom fick jag jobba med att rida med Noells trav istället för att hamna efter i rörelsen - de steg man ber om måste man även kunna följa med sätet.

Dag två hade både jag och Noell lite träningsvärk men efter uppvärmningen hade vi kommit igång och denna dag fick vi rida igenom FEI mästerskap. Det är verkligen super när fler ögon kan titta på programmet och komma med tips. Jag blev himla glad när skrittpiruetterna fungerade idag och han sa att jag red minst en sjua på dem nu - klar förbättring! Bakdelsvändningar är en sak men när man ska centrera till piruett så blir det genast mycket svårare att hålla koll på tramp, centrering, ställning, hjälpgivning osv. Idag var jag mer "synkad" med Noells trav men jag måste verkligen passa mig för att luta mig bakåt och hamna efter i rörelsen och idag kom nästa problem fram - ökningarna. När jag ber Noell att öka så spänner hon sig otroligt lätt och hon är väldigt känslig i ryggen och "tappar" den när hon spänner sig, vilket leder till att jag inte kan sitta med eftersom att det inte finns någon rygg att följa - det blir tomt under mig och det är bara benen som springer. Rörigt att förklara men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Så nu har vi fått i läxa att börja rida mer cavaletti och jag vet nu hur jag ska tänka för att sitta med men det kommer krävas ganska mycket tid innan Noell litar på att jag kommer sitta med och stötta henne genom ökningarna. Med andra ord kommer vi kanske inte kunna glänsa riktigt med travökningarna på den första tävlingen som går av stapeln om en (!) vecka, men det får ta den tid det tar. Tålamod är ryttarens bästa vän! Noell har mycket nerv i sig så det är bara att träna på och rätt som det är så sitter det. Sedan kan man ju inte sitta och nöta på travökningar hur mycket som helst heller, korta sträckor gäller! 

Även Nova har sett riktigt trevlig ut under dessa dagar! Hon har sett pigg och glad ut och framförallt igår fick Kristine mycket bra hjälp med höger galoppen där Nova inte har släppt igenom till 100%.

Förresten så rök Noells man igår kväll, jag var så less på den för Noell är expert på att skaka ur sig flätorna jag envisas om att göra och jag har ingen lust att dränka den i massa flätgelé så nu kör vi på kort man och knoppar. ;)

kram!

Tårarna släpper inte taget om mina kinder. Jag älskar dig då, nu, alltid. Världens finaste lilla hund, du kommer alltid finnas med mig...