God Kväll.

Idag har det varit en fantastiskt vacker dag och jag hade turen att sluta tidigt så att jag och Noell kunde skritta i solnedgången. Det var verkligen helt underbart och Noell fick bara chilla idag, bara sträcka på kroppen en sväng helt enkelt.

Helgen är ganska fullbokad, som de flesta andra helger. På något sätt lyckas jag boka in massor, jämt. Imorgon ska jag faktiskt starta Cesar på en liten ridskoletävling! Vi ska bara rida LD:4 som är ett program som bara innehåller skritt och trav, haha gulligt! Undra hur många år sedan det var jag red ett sådant?! Det fanns några andra lätta klasser att välja mellan också, men jag tycker att han har för dålig balans i galoppen för att gå ett program med galopp i. Det blir väl mest en liten träning för honom, han spänner sig lätt för saker som händer i omgivningen - han kan liksom inte sortera om det ex. kommer både cyklar, bilar och människor på en och samma gång, då kokar hjärnan över liksom! Jag hoppas att han tar det bra med lite liv runt banan för det blir inte speciellt lätt att sitta ned i hans trav om han spänner sig...

Imorgon tänkte jag även träna Noell lite själv på banan, vi behöver fila formen nu! På söndag har Kristine och jag barnridningen kl.13 och sen träning för Karin kl.17 Det blir lite stressigt (vi är förhoppningsvis hemma vid 15 och det tar ca 45 min att åka till ridhuset som vi ska träna i) och vi måste i princip göra allt färdigt på förmiddagen, mockning och höpackning åt tre hästar (mamma jobbar), packa sadlar, träns osv...

Utöver detta måste jag även plugga, har prov både tisdag och onsdag nästa vecka plus att jag inte har hunnit jobba ikapp allt sen jag var sjuk. Eftersom vi läser i block så hamnar man ganska långt efter i ett ämne med tanke på att varje lektion är ca 2,5 timmar och man har ca två sådana lektioner i varje ämne, varje vecka. När man dessutom har höga krav på sig själv så får man jobba hårt för att lyckas med alla delar, men jag har valt helt själv och även om det krävs mycket slit så är jag väldigt nöjd med mitt liv i nuläget! Däremot saknar jag framförallt Nina väldigt mycket just nu, jag har inte hunnit vara så mycket med henne sista veckorna. Beror väl mest att jag snart kan räkna in två veckor med denna förkylning, två veckor av orkeslöshet. Har bara orkat göra det allra nödvändigaste (=Noell+skolan), sjukt tråkigt. Dessutom har jag inte kunnat träna något alls på två veckor! Men jag känner att det är på bättringsvägen nu så snart är jag fit for fight igen!

Som tur är så börjar jag känna lite vårenergi krypa i min kropp, Noell har börjat fälla liiite päls, solen tittar fram allt oftigare och det är ljust mycket längre på eftermiddagarna! Så himla skönt. Jag kan börja leva, andas igen. Saker och ting går lite lättare. Tröttheten silas ut och planerna är många. Gäller bara att kunna vara kvar i nuet, kunna vara här och nu, där och då. Tur att jag har Noell - med henne kan jag bara vara Linda, där och då.

God förmiddag!

Igår hade jag "sovmorgon" för vi började inte förrän kl 13. Denna s.k sovmorgonen utnyttjades givetvis för lite ridning i ljuset! Mamma var även ledig så vi red en sväng tillsammans med våra bruna springare på ridbanan.

Jag valde att fokusera mycket på lösgjordheten, formen och takt och tempo i trav. Jag red en del skänkelvikningar, flyttade framförallt högerbogen som är lite stelare än den vänstra och lite slutor. Ingen flashig trav överhuvudtaget, utan fokuset låg på att hon skulle trava med lugna, stora kliv - vila i steget helt enkelt. Mot slutet kunde jag bara sitta och le - Noell travade i fullständig balans, bar sig själv i en rund form och jag hade en jämn kontakt i båda tyglarna, kändes som att jag kunde rida med sytrådar! När den känslan hade infunnit sig så försökte jag göra lite skrittövergångar för att se om hon kunde slappna av lika fint genom hela övergången. Såklart spände hon sig litegrann i de första övergångarna, men då sa mamma åt mig att sluta titta ned så fort att jag skulle sakta av. Tänk vad man gör många små detaljer som ryttare utan att märka det själv?! Mamma sa något väldigt bra och det var att om jag tittade ned på Noell i övergången så blev det som att jag "psykade" henne - precis som när man tränar hundar. Om man tränar ex. fot och lydnad så ska man inte stirra ned på dem, man ska se framåt, och jag upptäckte att det var exakt samma sak med Noell - så fort jag lyfte blicken så behöll Noell en perfekt bjudning, energisk skritt och formen var densamma både i- under- och efter övergången! Jag gjorde flera stycken på rad och känslan var så fantastisk - vi var ett till 100% och jag behövde i princip bara tänka och visa med sätet vad jag ville.

Världens goaste lilla ponny! 

Jag måste även tillägga att det är hur kul som helst när man ridit en häst såpass länge att man kan fila på de mindre detaljerna och verkligen finlira på språket mellan varandra, mindre hjälper, mer balans, mer taktfasthet, mer vi-känsla. Underbart!