Godkväll kära bloggläsare!

Tänkte göra ett litet inlägg om hur det är med oss, såhär mitt i veckan, första februari och allt. I måndags åkte jag somsagt skridskor och det blev mycket roligare än vad jag trodde att det skulle bli! Jag gjorde till och med två mål när vi spelade bandy *stolt tjej*, haha. Jag vågar ta för mig mer nu på idrotten, under högstadiet kände jag mig så värdelös på allt men nu vågar jag minsann! Jag fick betyget G i nian i idrott, vilket inte direkt höjde mitt självförtroende. Det är inte så roligt att få samma betyg som de som var med ett fåtal gånger, mest skolkade, när man själv var med jämt och dessutom alltid fick MVG på alla teoretiska prov som hade med kondition, styrka osv att göra... Gymnasiet blev verkligen en nystart för mig, min idrottslärare sa att jag låg någonstans mellan VG och MVG i höstas och då hade vi bara gjort ungefär halva idrott och hälsa A så hon visste inte exakt, men för mig känns det riktigt roligt oavsett! Dessutom har jag kompisar som är positiva och puschar på, så nu tränar jag ungefär två gånger i veckan utöver den ordinarie lektionen, helt frivilligt!  Med anledning av denna diskussion vill jag även passa på att länka till ett blogginlägg av Emelie Brolin, som verkar ha upplevt ungefär samma sak som jag: http://blogg.agria.se/emeliebrolin/2012/01/18/ska-vi-verkligen-behova-forsvara-oss/. 

Under kvällen hade jag mycket plugg så Noell fick vila. Jag kunde dock inte hålla mig från att träna lite "frihetsdressyr" sådär på kvällskvisten, jag blir så inspirerad av ponnyakuten och Noell och jag behöver verkligen öva upp vår kommunikation. Det kändes väldigt bra, hon var för ovanlighetens skull väldigt koncentrerad och lugn. Det är bara att jobba på helt enkelt!

Igår körde jag ett friskis&svettis pass på lunchen, gick bra men jag hade dock sträckt till min ena höftböjar-muskel  så vissa rörelser gjorde lite ont. På kvällen red jag ut med mamma och Kristine. Vi körde lågintensiv träning, skrittade en bra bit och joggade i trav i två längre sträckor. Noell kändes fin, lite stel i början men hon mjuknade efter en stund och jag kunde leka med både ställning och form lite hursomhelst.

Imorse när jag vaknade så hade jag en hejdundrande träningsvärk! Passet hade verkligen tagit och jag hade ont lite varstans. Jag behövde inte göra mig iordning för någon skola då det har varit friluftsdag idag. Började dagen med lite kemi-plugg innan jag och Noell gav oss ut för en genomkörare på banan. Det var ganska kallt, ett par gnistrande centimeter pudersnö och soligt - helt underbart med andra ord. Noell var lite dryg när vi skulle gå ner till banan, hon blev "rädd" för småsaker och höll på så jag blev tvungen att säga åt henne på skarpen - bara för att hon inte har ridits ensam på ett bra tag nu så är det ingen godtagbar anledning till att dumma sig, tokhäst. Hon skärpte till sig ialla fall och när vi kom ner till banan så tog vi oss igenom ett riktigt superpass. Jag kom verkligen åt hennes svaga vänstersida idag så att hon fick en korrekt böjning i bålen och inte bara i nacken/halsen. Det blev en hel del skänkelvikningar på raka och böjda spår, serpentinbågar, diagonala slutor samt bak- och framdelsvändningar i skritt och trav. Jag varierade formen lite under passets gång, men plockade aldrig upp henne i tävlingsform utan fokuserade på att hålla en rund och lite lägre överlinje - precis vad hon behöver. Noell skummade ordentligt i båda mungiporna och frustade förnöjsamt passet igenom! Inga spänningar och motstånd, allt flöt på, jag kom åt de svaga punkterna och det blev lite blandat styrketräning och smidighet, äkta vardagsarbete. När jag ändå är i en positiv anda så kan jag passa på att slänga ett gott ord för sprenger ultra KK! Noell älskar det verkligen och det ger en mycket bra känsla i handen! Hon "otålighetstuggar" visserligen på detta också precis som på alla andra bett jag testat - men när jag väl rider henne på tygeln så suger hon bara på det och skummar mycket. Visserligen dyrt, men ändå värt pengarna!

På eftermiddagen så styrde vi kosan mot ATG Bergsåker för att få domen. Jag har varit väldigt nervös och verkligen hoppats på att hon inte skulle ha växt till en pytteliten d-ponny. Noell tyckte mest att chipkontrolls-aparaten var läskig och mätstickan var också lite läskig i början, men annars var hon duktig och jag är väldigt nöjd över att hon skötte sig så exemplariskt när hon travade upp för veterinären i springgången. Det Noell gillade bäst på dagen var naturligtvis vattenkoppen i boxen som hon fick låna medan vi väntade på vår tur - hon undrar nog varför vi inte har sådana roliga tekniska prylar hemma.  Enligt Noell är det sjukt roligt att trycka så att det låter och självklart att skvätta större delen av vattnet omkring sig, haha. Jag kunde som tur var åka med lättnad över mig därifrån - min lilla bebis är nu mätt till 137 cm! Hur nu det kan komma sig!? Som femåring blev hon mätt till 137,5 och som sjuåring till 139,2... Visserligen var hon 137,4 nu efter att de dragit av för broddar och skor, men enligt de nya reglerna så avrundar man ju neråt till hela cm. Det kan väl inte vara så att hon har krympt liksom?! Jaja, det är ett mysterium som jag antagligen inte kommer att finna svar på. Den enda logiska förklaringen till det hela som jag kan finna är att hon trots allt spände upp sig lite förra året trots att jag inte tyckte att hon var så jättespänd, men det spelar faktiskt ingen större roll för hon hamnade i vilket fall under 140 sträcket och det var ju huvudsaken!

Nu - sleep. Kramar på er! (hoppas att ni stod ut med mitt utdragna inlägg)