Vilken dag det var i lördags. Jag började med ett träningspass med Cesar och det var stekhett redan på förmiddagen.

Kristine och Maya skulle följa med och ta lite fina bilder samt filma, men det gick ju som det gick med den biten... Kristines kameras objektiv har tydligen låst sig (Hur lyckas man ens!?)  och vi hade ingen aning om hur man gör för att låsa upp den. Någon som vet? Det är en Canon. Lite fula mobilbilder blev resultatet.

SVETTIGT.

Cesar var väldigt fin iaf, jobbade igenom honom på liknande sätt som jag gjorde på senaste dressyrträningen. Ofta när jag rider själv så upprepar jag en del av vad vi gjorde på senaste träningen och försöker hitta samma känsla. Jag tycker att saker och ting sätter sig bättre i mitt minne och det skadar definitivt inte att komma åt och träna Cesars svaga punkter. I detta fall böjningen i vänster varv, shit vad svårt, men det blir bättre!

Efter lite lunch drog vi igång med städning, eller rättare sagt, skura boxar. Sjukt slitigt men härligt när det är rent igen. Nu är det "bara" Novas gamla box som vi för närvarande har hö i som ska skuras och så ska vinterhagen mockas färdig, rivas och byggas om inför hösten. Och juste, all sommarhage ska ju ner igen också.

Vi (jag, Kristine och Maya) var naturligtvis helt slut när kvällen kom så vi (läs Maya, hehe) slängde ihop en sallad  och köpte lite godis och for till mysigaste stranden och käkade och andades, så skönt.

Detta var vi värda efter allt slit! När vi kom hem på kvällen lyxade vi till det ytterligare med fotbad och grejer...

Hej! Vilken fin blogg & vad duktig du är, underbart att se kallblod inom dressyren :) själv rider jag ett maffigt vitt varmblod som jag e sugen att börja träna dressyr med, har du tips på bra tränare? Med vänlig hälsning/ Ulli

Hej Ulli!

Tack så mycket till att börja med! Ovanligt med vitt varmblod, låter häftigt. Det finns väldigt många bra tränare, det svåra är naturligtvis att hitta en som stämmer med personkemin. Det är, enligt mig, det allra viktigaste att man trivs med sin tränare och att tränaren är engagerad. Självklart kan det vara väldigt bra om de har en lång meritlista och en hög utbildning, men med mycket erfarenhet och känsla av och för hästar kommer man långt. Dessutom ska man inte enbart stirra sig blind på det tränaren själv presterat för hela poängen med träningen går ju ut på att tränaren ska kunna förmedla hur det ska kännas på ett pedagogiskt sätt och då spelar det mindre roll exakt hur många tävlingar de vunnit etc. Det är givetvis enormt viktigt att de besitter mycket kunskap och ridskicklighet, men man ska komma ihåg att pedagogiken är oerhört viktig.

Jag kommenterar givetvis inte enskilda personer på min blogg och ger inte ut nummer eller dylikt. Vill man fråga mer ingående får man maila mig till linda.martensson@live.se. Däremot kan jag rada upp tränare som jag ridit för genom åren och som jag alla gillat och tyckt varit duktiga, men som jag givetvis har fungerat olika bra med. Ingen inbördes ordning och vissa har jag bara ridit någon gång för medan andra har jag ridit för i flertal år: Nina Värme, Karin Block, Malin Block, Peter Nordlander, Katarina Larsson, Eva Hägglund, Sigrid Bergåkra, Sonny Åkerström, Linda Viklund, Jeanette Söderlind, Maria Hildingsson - hoppas att jag inte glömt någon. Utöver detta har jag även fått en hel del hjälp av mamma, Carina och Cajsa. Alla dessa har format mig till den ryttare jag är idag i olika grad och det är jag väldigt tacksam över. Det är roligt att rida för olika och man får alltid bra saker med sig i sin egen lilla "verktygslåda" och skulle jag ha råd så skulle jag träna mycket, mycket mer för tränare då det ger väldigt mycket dels för ridningen i sig men också rent själsligt för mig för jag mår oförskämt bra när jag tränat och känner att man kommit en bit på resan med sin häst.

Hoppas att du blev nöjd med svaret, kram!

Ett härligt bildspel från vår semestervecka i Alcudia i maj. Sjukt härligt väder hela veckan och vi (jag och Kristine) fotade en massa, fast mestadels oseriöst såklart, hehe. Varning för en massa växt-bilder, jag älskade alla fina blommor... Enjoy!

Studenten är väl något alla minns och lärarmiddagen var väl första stora grejen innan för oss förutom alla krogrundor med nedräkningsfester förstås.