Jag lever i mellanmjölk, precis så känns det. Vissa dagar känns allt så rätt, andra helt tvärtom. Jag vill plugga, bli något. Samtidigt vill jag köpa en fräck häst och bara leva. Vad är realistiskt? Följ hjärtat. Jag försöker, men hur gör man när hjärtat vill flera saker på samma gång? Saker som inte går att pussla ihop? Jag vill plugga OCH hålla på med hästar. 1. Hur hinner/orkar man det? 2. Det är omöjligt ekonomiskt sett - om jag inte bor hemma. Men i Sundsvall vet jag inte om jag vill plugga. Tanken på att sluta med hästar i tre, fyra, fem år känns inte helt lockande. Och jag är väldigt mycket en "allt eller inget" människa och gillar inte tanken på att bli medryttare eller något i den stilen "bara för att hålla igång ridningen" 2 dagar i veckan. Hästarna är en stor del av mitt liv och tanken på att lämna den stora delen, tryggheten, är skrämmande. Har inget emot stadsluft, det är kul, men hur överlever man utan avkopplingen med stalluft och en mule mot kinden?

Att leva utan stadga. Jag vill ta avstamp från där jag är nu i livet, gillar inte gråzonen utan vill ha ett slags mål, något att leva för. Samtidigt rädsla, panik, för något nytt liv.

Delar med mig av några rader som jag fick av en gammal lärare.

Ingen kan veta just det som du vet.

Många vet mer, några vet mindre.

Men ingen kan veta just det som du vet. 

Det måste du veta själv.

Ingen kan känna just så som du känner.

Alla känner på sitt eget sätt. 

Du kan inte känna som andra känner.

Du kan bara känna själv.

Ingen kan veta vad som är bäst för dig.

Inte du själv, och inte någon annan.

Ingen kan veta vad som är bäst för dig,

men du måste välja själv.

För det liv du har fått ska du leva själv

och ingen annan kan leva det för dig.

Jag har läst dessa rader många, många gånger och jag har sparat texten på originalpapperet ända sedan jag fick det när jag gick ut årskurs 6. Det är fint och sant. Men det är så svårt att välja.

Vad hoppas du?

Vad önskar du?

Vad vill du?

Är du rädd?

Om du är rädd, sluta med det.

Kom hem från jobbet för en stund sedan. Jag har haft ett par "lediga" dagar nu efter att ha jobbat helgen, nåja jag jobbade torsdag-måndag och var endast helledig på tisdagen men iallafall. På tisdagen då mamma fyllde år så drog jag, Kristine och Maya in till birsta/bergsåker och handlade en massa hästsaker. Det var ett tag sedan vi fyllde förrådet med "bra att ha" saker. Köpte nytt pälsglans, hästsalva, liniment, nya hönät inför hösten, ett par nya borstar, silikonsnoddar, ett schabrak mm. Jag inhandlade även en salva som jag hoppas ska kunna hjälpa mot Cesars klåda. Han har ändå hållt sig hyffsad i år men förra året fick vi ju stubba honom för att manen såg så bedrövlig ut. Han har inte haft några problem med sår och sådant men han kliar sig ändå väldigt mycket och det blir inte så snyggt och inte så behagligt för honom att det kliar så mycket.

Den här blev det:

Det är naturliga produkter i den och jag hoppas att det kommer fungera. :)

Vi köpte även varsin plastlåda för förvaring i sadelkammaren (Ogillas skarpt när mössen vill bygga bo bland ens grejer så det är bäst att göra det otrivsamt för dem ;)) (ja, jag har lite fobi för råttor/möss) och färgglada hinkar för borstar. På kvällen när vi hade lite släkt här på middag och kladdkaka för mamma som fyllde år så haffade jag moster till att skriva namnen lite käckt på hinkarna:

Tjusigt va? Tack moster!

Igår jobbade jag kväll och Cesar behövde bara en promenad efter tre tuffa träningspass så då blev det till att gå lös i sadelkammaren. Ut med alla grejer, sopa väggar, torka hyllor, hängare, element, radio och lampa samt sopa golvet ordentligt och till sist sortera bland alla grejer och in med allt igen. Nu är det bara Ninas del som ska sorteras och städas, men den uppgiften får hon fixa själv. Hon skulle ändå bli galen och inte hitta något om vi rörde till bland hennes saker. ;) Det är skönt med nystädat och ordning måste jag säga. I helgen blir det till att skura resten av stallet och såsmåningom börja bygga om och fräscha upp vinterhagarna som förövrigt snart är färdigmockade och krattade. Det är inte så bara att ha ett stall att ta hand om, nästa år måste det målas utvändigt och sadelkammaren ska också målas. :) Tur att jag brinner för det jag gör.

Skulle tro att Cesar längtar tills att äpplena mognar, vi har så det räcker hela hösten, hehe.

En tröttis-Bell på stallgången idag efter att hon och Kristine tränat. Känns så himla bra och rätt att Kristine fått tagit över henne och jag blir varm i hjärtat när jag ser att de uppskattar varandra. Noell är den finaste jag vet och jag är så stolt över att hon är såpass väluppfostrad - Kristine kan precis som jag nästan alltid ha henne lös när hon borstar och sköter henne. Noell står som ett ljus och njuter. Människor hon känner älskar hon och kommer aldrig med en surmin (om man bortser från när man ska spänna sadelgjorden och ibland när man tvättar henne runt juvren, haha ;))

Idag vilar Cesar helt så det blir bara lite mockning och skötsel för honom, kanske får passa på att putsa lite utrustning eftersom att vädret ändå inte är särskilt strålande. Jag borde också ta mig ut och motionera lite på egen hand och så borde jag läsa ut boken jag håller på med. Så får det bli.

Kram