Titta vilka gulliga stickade sockor jag fick av en tant häromdagen   

Idag regnar det för fullt och jag är väldigt, väldigt trött just nu. Har jobbat 8 dagar i sträck och känner att det kommer bli skönt att få en paus från jobbet imorgon. Jag trivs och alla arbetskamrater, tanter och farbröder är väldigt härliga men man blir nöjd och behöver ett andningshål emellanåt. Dock blir jag inte ledig på riktigt förrän på lördag då jag har en väldigt spännande dag framför mig imorgon. Trots att jag är väldigt trött så är jag otroligt taggad, nervös, förväntansfull, osäker och GLAD inför morgondagen. Massa spännande och nytt, ojoj...

Under helgen har jag ju jobbat så i lördags skrittade mamma lille Cesar och igår vilade han. Ikväll tog vi oss ut på en tur, men usch. Det var inte jättemysigt att rida i skyfall, allt blev dyngsurt och Cesar var spänd som ett stycke stålfjäder. Det var faktiskt äckligt och läskigt att vara utan hästsällskap bland alla vattenpölar. När jag hade ridit en stund fick jag ryta i åt honom för han ska faktiskt kunna lyssna på mig även fast vi är själva i skogen i regn och det är ju mest bara fjant. Tillsut kom han ner på jorden och kunde slappna av hyffsat och jag kunde rida honom rund och böja sidorna i skritt o trav. Ibland får man vara nöjd med det lilla och huvudsaken var att han inte "vann" och fick gå och strutta på som han ville hursomhelst och skygga och stirra på varenda vattenpöl.

Hörs.

Cesar var väldigt seeeg i kroppen till en början vilket iofs kan vara förståeligt när han redan gått två hårda pass under veckan. Han behövde verkligen lösgjöras och "kvickna till" i kroppen och för hjälperna.

Efter självständig jogg i alla gångarter som uppvärmning så började vi med tre serpentinbågar över banan i trav med volt i mittenbågen. Efterhand lade vi in övergångar över medellinjen till skritt, först tre en stund och sedan endast ett. När han tog övergångarna bra så övergick vi till att göra en övertydlig halvhalt vid passagen av medellinjen, dvs. jag tog tillbaka traven såpass mycket att det nästan blev skritt och sedan igång igen. Dessutom fick vi öka traven i varje volt så att vi fick in mycket växlingar. Denna övning funkade super och Cesar kvicknade till bra, blev loss i kroppen och fin i form, bakbensaktivitet och hand.

När vi var nöjda med travarbetet så red jag på stora mittvolten och galopperade. Han var helt underbar! För första gången kändes det helt avslappnat och som att sitta på vilken ridhäst som helst. Även om han har sett väldigt "ren" ut från backen så har känslan ändå varit travhäst-galopp, lite springigt och takten något grötig. Men nu. Kristallklar. Lugn. Jag kunde variera, länga några språng och ta tillbaka. Varv på varv. Nästan gråtfärdig, lycka! Finally, no more words needed. Fortsätter vi såhär så kommer det inte dröja värst länge innan vi dansar fram i förvänd galopp, kan göra riktiga ökningar och enkla byten, wohooo!

Känns bra att jag senaste månaden (kanske t.om mer) inte behövt trimma dressyr på banan med skarpt bett en enda gång utan har klarat mig utmärkt med vanliga bett. Har dock använt det skarpa vid en del uteritter och vid all hoppträning. I skogen kan han bli rätt stark och i hoppningen vill jag känna mig säker på att jag kan ta igenom halvhalter. Det är som en liten säkerhetsfråga att jag känner att jag kan reglera honom på hinder och att vi kan samarbeta bra. Det kan bli farligt om han bara tar bettet och går iväg mot hinder. Jag tror absolut att han kan gå på vanligt vid vissa hoppövningar nu, men känner att jag vill vara säker. Bättre rida mjukt med en snäll hand på ett skarpt bett än att vara hård med ett vanligt bett tycker jag!