Den första juni var det studentbal på Hotell Södra Berget i Sundsvall. Jag bar en pärlemorrosa, enkel, klänning. Det kändes väldigt konstigt att vara så uppstylad och under mina tonår har jag vantrivts i allt vad klänning och kjol heter. När jag var liten älskade jag kjol och klänning, men inte sedan. Under denna kväll kände jag mig som en prinsessa och det var verkligen ovant. Det är min syster som fotat och förutom jag så är min bästa vän Nina och vår kompis Anton med på fotona.

Mamma skrittade Cesar en sväng på tisdagen mellan tömkörningen och hoppningen eftersom jag ändå skulle jobba och rida Norris.

Detta var hindren som användes, två oxrar och två räcken som stod i två V bredvid varandra.

Vi började med att Katarina lade ut ena oxern (4 bommar) till cavaletti som vi travade över samt ena räcket (2 bommar) och red volter runt. Sedan hoppade vi fram med att först trava cavaletti, lägga en volt och fatta galopp i volten för att fortsätta och hoppa ett litet kryss. När vi var varma i kläderna så byggdes övningarna på och vi red massa volter och kringelkrokar hit och dit så att det nästan blev som en banhoppningsträning. En väldigt enkel uppbyggnad som går att variera hur mycket som helst. Den fungerade alldelens ypperligt i vår lilla grupp som innehöll alla kategorier. En maxad b-ponny men som ändå har rätt liten galopp, Noell som är c fast gärna går på d avstånd, en storhoppande maxad d och så Cesar som är liten häst.

Cesar var verkligen hur bra som helst, han är grym. Suger tag i hindren som bara den och sista språnget vi gjorde var så klockrent! Så fort jag styrde upp mot hindren så letade han och han frågade "matte, vilket ska jag hoppa?!" och när han visste så bjöd han till och klippte allt som ingenting. Känner för varje träning hur han utvecklas och vi båda får bättre och bättre självförtroende i hoppningen. Snart mina vänner så är vi ute på hoppbanorna också! ;) 

Hejhej!

Tänkte uppdatera er lite om veckan och en av sakerna jag har haft för mig är att jag har ridit Norris tisdag och onsdag. Ni kommer väl ihåg honom? Här är en film från sist jag red honom:

En häst som är 6 år och ännu ganska "valpig". På tisdagen red jag på banan och tränade verkligen grunden. Han ville inte stå still i halterna utan började steppa omkring så fort att jag mjuknade i handen och det är en viktig del i ridningen att de inte ska "älga iväg" när man lättar av i handen, utan de ska fortsätta med det man bett om och de ska bära sig själv. Inte förrän jag lägger på skänkeln vill jag att de ska reagera framåt. Skänkel betyder fram och handen styr endast en del av broms och styrning. Det märks också att han är ung på det sättet att han har lite svårt med koncentrationen. Han tappar sitt fokus på mig direkt när det går någon förbi banan etc. Det är en hel del jobb med honom men jag är väldigt säker på att det kommer att bli en riktigt trevlig häst för han är otroligt go och gullig.

Hans fina temprament skulle även visa sig dagen efter när vi red ut i skogen. Vi mötte mopeder på skogsbilvägen utan att han brydde sig alls och sedan skedde något väldigt hemskt. Vi hade svängt av på en smal grusväg där det i stort sett aldrig är någon trafik. Vi skrittade stillsamt på långa tyglar, mötte en tjej som var ute och joggade och befann oss precis mitt emellan två (inte så stora) backkrön då jag hör att det kommer en bil. Jag hinner tänka att det lät som att bilen körde rätt snabbt och att vi borde gå undan ordentligt på sidan eftersom det är så väldans smalt och innan vi ens hinner gå undan ser jag bilen komma över backkrönet i FULL FART. Det gick MINST 70 km/h och jag tänkte att "nu dör vi". När föraren får syn på oss ställer han sig på bromsen och det rasslade ordentligt under hjulen eftersom att det var rullgrus där. Lilla Norris blev naturligtvis livrädd, tvärvände och började springa åt andra hållet. Tack och lov var han så snäll och duktig och saktade av när bilen fick stopp och tystnade och sedan kunde vi om än något motvilligt skritta förbi. Det värsta var att föraren inte ens öppnade bildörren och frågade om det gick bra...! Tack och lov gick det bra med både mig och hästen, men tänk om vi hade varit 20m längre fram? Då hade det förmodligen kunnat gå RIKTIGT ILLA. Jag är väldigt glad att jag satt på Norris som har ett sådant fint temperament eftersom att jag själv blev minst lika rädd som han, men han litade på mig och vågade gå förbi och var helt avslappnad resten av turen som tack och lov gick bra.