Cesar var väldigt seeeg i kroppen till en början vilket iofs kan vara förståeligt när han redan gått två hårda pass under veckan. Han behövde verkligen lösgjöras och "kvickna till" i kroppen och för hjälperna.

Efter självständig jogg i alla gångarter som uppvärmning så började vi med tre serpentinbågar över banan i trav med volt i mittenbågen. Efterhand lade vi in övergångar över medellinjen till skritt, först tre en stund och sedan endast ett. När han tog övergångarna bra så övergick vi till att göra en övertydlig halvhalt vid passagen av medellinjen, dvs. jag tog tillbaka traven såpass mycket att det nästan blev skritt och sedan igång igen. Dessutom fick vi öka traven i varje volt så att vi fick in mycket växlingar. Denna övning funkade super och Cesar kvicknade till bra, blev loss i kroppen och fin i form, bakbensaktivitet och hand.

När vi var nöjda med travarbetet så red jag på stora mittvolten och galopperade. Han var helt underbar! För första gången kändes det helt avslappnat och som att sitta på vilken ridhäst som helst. Även om han har sett väldigt "ren" ut från backen så har känslan ändå varit travhäst-galopp, lite springigt och takten något grötig. Men nu. Kristallklar. Lugn. Jag kunde variera, länga några språng och ta tillbaka. Varv på varv. Nästan gråtfärdig, lycka! Finally, no more words needed. Fortsätter vi såhär så kommer det inte dröja värst länge innan vi dansar fram i förvänd galopp, kan göra riktiga ökningar och enkla byten, wohooo!

Känns bra att jag senaste månaden (kanske t.om mer) inte behövt trimma dressyr på banan med skarpt bett en enda gång utan har klarat mig utmärkt med vanliga bett. Har dock använt det skarpa vid en del uteritter och vid all hoppträning. I skogen kan han bli rätt stark och i hoppningen vill jag känna mig säker på att jag kan ta igenom halvhalter. Det är som en liten säkerhetsfråga att jag känner att jag kan reglera honom på hinder och att vi kan samarbeta bra. Det kan bli farligt om han bara tar bettet och går iväg mot hinder. Jag tror absolut att han kan gå på vanligt vid vissa hoppövningar nu, men känner att jag vill vara säker. Bättre rida mjukt med en snäll hand på ett skarpt bett än att vara hård med ett vanligt bett tycker jag!

I torsdags skulle jag egentligen ha varit ledig, men fick hoppa in och jobba fram till 12. Åt en snabb lunch innan det bar av in till stan där jag spenderade eftermiddagen med en av mina bästa vänner som snart flyttar... Två av mina närmaste vänner flyttar snart, känns ovant och konstigt! Hursom satt vi och fikade och pratade om allt vi missat i varandras liv i flera timmar.

Efter det åkte jag och hämtade mamma på jobbet och hjälpte henne att handla. När vi kom hem vid femsnåret var det bara att käka och byta om för att gå ner med Maya och Gustaf och hålla lite träning för dem. De var jätteduktiga och man såg en utveckling bara sedan veckan innan, kul!

Väl hemma var det "bara" ridning av Cesar och mockning kvar. Cesar skrittade och joggade jag bara lite lätt i skogen eftersom att det var hoppträning på onsdagen och på fredagen dressyr. Jag passade på att provrida vår nya hoppsadel och nu har vi bestämt oss för den. Så nu hänger 4 dominussadlar nere i sadelkammaren, 2 hopp och 2 dressyr. Jätteskönt att ha varsin så att jag och Kristine kan träna tillsammans/rida samma tid. Senaste två hoppträningarna har jag fått låna ridskolans dominus (tack!) men nu har vi alltså egna!

Ganska exakt två år sedan på NM i Ö-vik, då var lilla Usse bebis och jag hade snyggaste hjälmfrisyren. Tänk vad mycket som har hänt sen den bilden togs, shit. Nu är nya förändringar på G för mig vill jag lova, men kan inte avslöja något riktigt än.... 

Den första juni var det studentbal på Hotell Södra Berget i Sundsvall. Jag bar en pärlemorrosa, enkel, klänning. Det kändes väldigt konstigt att vara så uppstylad och under mina tonår har jag vantrivts i allt vad klänning och kjol heter. När jag var liten älskade jag kjol och klänning, men inte sedan. Under denna kväll kände jag mig som en prinsessa och det var verkligen ovant. Det är min syster som fotat och förutom jag så är min bästa vän Nina och vår kompis Anton med på fotona.

Mamma skrittade Cesar en sväng på tisdagen mellan tömkörningen och hoppningen eftersom jag ändå skulle jobba och rida Norris.

Detta var hindren som användes, två oxrar och två räcken som stod i två V bredvid varandra.

Vi började med att Katarina lade ut ena oxern (4 bommar) till cavaletti som vi travade över samt ena räcket (2 bommar) och red volter runt. Sedan hoppade vi fram med att först trava cavaletti, lägga en volt och fatta galopp i volten för att fortsätta och hoppa ett litet kryss. När vi var varma i kläderna så byggdes övningarna på och vi red massa volter och kringelkrokar hit och dit så att det nästan blev som en banhoppningsträning. En väldigt enkel uppbyggnad som går att variera hur mycket som helst. Den fungerade alldelens ypperligt i vår lilla grupp som innehöll alla kategorier. En maxad b-ponny men som ändå har rätt liten galopp, Noell som är c fast gärna går på d avstånd, en storhoppande maxad d och så Cesar som är liten häst.

Cesar var verkligen hur bra som helst, han är grym. Suger tag i hindren som bara den och sista språnget vi gjorde var så klockrent! Så fort jag styrde upp mot hindren så letade han och han frågade "matte, vilket ska jag hoppa?!" och när han visste så bjöd han till och klippte allt som ingenting. Känner för varje träning hur han utvecklas och vi båda får bättre och bättre självförtroende i hoppningen. Snart mina vänner så är vi ute på hoppbanorna också! ;) 

Hejhej!

Tänkte uppdatera er lite om veckan och en av sakerna jag har haft för mig är att jag har ridit Norris tisdag och onsdag. Ni kommer väl ihåg honom? Här är en film från sist jag red honom:

En häst som är 6 år och ännu ganska "valpig". På tisdagen red jag på banan och tränade verkligen grunden. Han ville inte stå still i halterna utan började steppa omkring så fort att jag mjuknade i handen och det är en viktig del i ridningen att de inte ska "älga iväg" när man lättar av i handen, utan de ska fortsätta med det man bett om och de ska bära sig själv. Inte förrän jag lägger på skänkeln vill jag att de ska reagera framåt. Skänkel betyder fram och handen styr endast en del av broms och styrning. Det märks också att han är ung på det sättet att han har lite svårt med koncentrationen. Han tappar sitt fokus på mig direkt när det går någon förbi banan etc. Det är en hel del jobb med honom men jag är väldigt säker på att det kommer att bli en riktigt trevlig häst för han är otroligt go och gullig.

Hans fina temprament skulle även visa sig dagen efter när vi red ut i skogen. Vi mötte mopeder på skogsbilvägen utan att han brydde sig alls och sedan skedde något väldigt hemskt. Vi hade svängt av på en smal grusväg där det i stort sett aldrig är någon trafik. Vi skrittade stillsamt på långa tyglar, mötte en tjej som var ute och joggade och befann oss precis mitt emellan två (inte så stora) backkrön då jag hör att det kommer en bil. Jag hinner tänka att det lät som att bilen körde rätt snabbt och att vi borde gå undan ordentligt på sidan eftersom det är så väldans smalt och innan vi ens hinner gå undan ser jag bilen komma över backkrönet i FULL FART. Det gick MINST 70 km/h och jag tänkte att "nu dör vi". När föraren får syn på oss ställer han sig på bromsen och det rasslade ordentligt under hjulen eftersom att det var rullgrus där. Lilla Norris blev naturligtvis livrädd, tvärvände och började springa åt andra hållet. Tack och lov var han så snäll och duktig och saktade av när bilen fick stopp och tystnade och sedan kunde vi om än något motvilligt skritta förbi. Det värsta var att föraren inte ens öppnade bildörren och frågade om det gick bra...! Tack och lov gick det bra med både mig och hästen, men tänk om vi hade varit 20m längre fram? Då hade det förmodligen kunnat gå RIKTIGT ILLA. Jag är väldigt glad att jag satt på Norris som har ett sådant fint temperament eftersom att jag själv blev minst lika rädd som han, men han litade på mig och vågade gå förbi och var helt avslappnad resten av turen som tack och lov gick bra.

Tyvärr blev det inget av med träningslägret så denna vecka bokade vi lite special. Måndag - Katarina tömkör, onsdag - hoppträning och fredag - dressyrträning. Det blev helt okej det med om ni frågar mig!

Det var jättelänge sedan Cesar blev tömkörd sist så han hade lite svårt med det där med att gå i de olika varven, han trasslade och vände sig bakåt mot Katarina och grejade. Men när han väl gick så syntes en enorm utveckling i honom - i vintras när vi tömmade så gick det knappt att fatta galopp men nu galopperade han varv på varv! Jag tycker att det är väldigt nyttigt att se sin häst från marken för då ser man verkligen svagheterna och förstår hur saker och ting hänger ihop. Dessutom lär jag mig mycket av att se när någon annan som är duktig tömkör eftersom att jag har gjort det så himla lite på egen hand. På slutet så trampade Katarina lite med honom, bara så att man såg att han förstod när hon petade i takten med spöt på baken. Han gör det så lekande lätt, sänker bakdelen och börjar trampa. Tänk om, eller när, vi kommer så långt att jag kan få sitta på och lära mig dessa svåra konster. Hade inte varit helt fel om han kunde gå piff och puff, piruetter och byten! Inte för att vi ska tävla GP precis utan bara för att jag ska lära mig och för skojs skull såklart.

Jag vet att jag ligger lite efter i min bloggning, ska försöka skriva igen, men just nu händer det så mycket hela tiden....

kramen!

I söndags tog Kristine ut hästarna och mockade så jag och Maya slängde i ordning lite god frukost. Älskar verkligen att börja dagen med en god frukost, ofta blir det ju bara lite snabbt när man ska iväg tidigt. Efter det så städade jag och Kristine huset (vi var ensamma i helgen) och sedan följdes vi åt och jag tränade Maya och Gustaf en stund. 

Bilden är några veckor gammal. Det gick himla bra för henne att rida, trots att hon inte tränat för någon på jättelänge. Efteråt sken hon som en sol - det är väldigt, väldigt roligt att kunna glädja andra!

Eftermiddagen spenderades på Birsta, letandes efter present till Maya som fyllde år igår, grattiis! Men herregud vilka trånga parkeringar man kan göra, när jag parkerade bilen bredvid en kille så suckade han och fick krångla sig ur bilen trots att vi har en pyttebil och stod mitt i rutan... Inte okej.

Väl på hemmaplan igen så lagade vi middag och så var jag faktiskt tvungen att sova en stund innan vi tog och red ut, på en för övrigt, mycket mysig uteritt jag och Kristine. Man blir hemskt trött av att jobba hela veckan, träna, dra tre repor in till stan, städa sadelkammare och skura stall på en vecka, haha. 

Vilken dag det var i lördags. Jag började med ett träningspass med Cesar och det var stekhett redan på förmiddagen.

Kristine och Maya skulle följa med och ta lite fina bilder samt filma, men det gick ju som det gick med den biten... Kristines kameras objektiv har tydligen låst sig (Hur lyckas man ens!?)  och vi hade ingen aning om hur man gör för att låsa upp den. Någon som vet? Det är en Canon. Lite fula mobilbilder blev resultatet.

SVETTIGT.

Cesar var väldigt fin iaf, jobbade igenom honom på liknande sätt som jag gjorde på senaste dressyrträningen. Ofta när jag rider själv så upprepar jag en del av vad vi gjorde på senaste träningen och försöker hitta samma känsla. Jag tycker att saker och ting sätter sig bättre i mitt minne och det skadar definitivt inte att komma åt och träna Cesars svaga punkter. I detta fall böjningen i vänster varv, shit vad svårt, men det blir bättre!

Efter lite lunch drog vi igång med städning, eller rättare sagt, skura boxar. Sjukt slitigt men härligt när det är rent igen. Nu är det "bara" Novas gamla box som vi för närvarande har hö i som ska skuras och så ska vinterhagen mockas färdig, rivas och byggas om inför hösten. Och juste, all sommarhage ska ju ner igen också.

Vi (jag, Kristine och Maya) var naturligtvis helt slut när kvällen kom så vi (läs Maya, hehe) slängde ihop en sallad  och köpte lite godis och for till mysigaste stranden och käkade och andades, så skönt.

Detta var vi värda efter allt slit! När vi kom hem på kvällen lyxade vi till det ytterligare med fotbad och grejer...