Goddagens.

Igår när jag kom hem så var jag så glad,  mamma kommenterade tom att jag såg så glad ut! Och ja, det kändes att jag var glad inombords efter en något turbulent tid och jag levde nog på torsdagens träning och härliga männsiskor i min närhet som gör mig glad.

Tyvärr så vände min glada dag när jag kommer till hagen och ser att mina två stjärnor är halta. Hovslagaren hade varit där under förmiddagen och nu var alltså två av tre hästar halta. Och jag kände mig så arg och less och tårarna brände innanför ögonlocken för att jag tycker att det är så jobbigt att se dem ha så ont. Hursomhelst så kom han hit imorse och fixade hovarna. På Cesar hade han tagit lite för mycket så att han var ömfotad av den anledningen och på Noell var det antagligen en söm som tröck fel för vi fick loss en söm själva igårkväll och när han klämde på hovarna och sprang med henne idag (med och utan skor) så var hon fräsch och ömmade ingenting.

Fattar inte varför man inte kan få ha lite flow någon gång? Life's a bitch. 

De  får vila idag också(Cesar kommer givetvis vila några till), känner att det är lika bra eftersom att det regnar och ja, jag har en massa annat att göra. Typ matte och fysik. Men imorgon ska jag rida lite försiktigt på Noell iallafall, bara att hålla tummarna för att hon känns fit for fight då!

"If you fight you may loose, but if you don't fight you've already lost."   

I torsdags kväll så tränade jag och Noell för Katarina. Första riktiga passet efter kiro-behandlingen, riktigt härlig känsla!

Vi jobbade mycket lösgjörande arbete, särskilt för bogpartiet genomgående hela passet. Vi red skänkelvikningar på diagonalen utan fokus på bakdelen, den fick liksom bara "hänga med" och många öppnor. Till en början red jag inte henne riktigt distinkt och hamnade lite i framåtläge med överlivet, men efter en stund kom jag igång med ordentliga halvhalter så att jag kunde använda skänkeln - ett måste för att överhuvudtaget kunna rama in henne. Det är där svårigheten ligger när man sitter på en het och känslig häst, att komma till ordentlig ridning med hela kroppen. När hon hade mjuknat till så jobbade vi stenhårt med skritt-trav övergångarna, jag får inte fråga, fråga o fråga utan Noell måste ta mina förhållningar och halvhalter direkt utan att hon börjar spänna till och trampa luft. Efter många upprepningar gick det bättre och vi övergick till galopparbetet. I galoppen återstod en korrigering av min sitsinverkan och det resulterade i en del riktigt trevliga språng och vi jobbade även här en del öppnor och avslutningsvis lite enkla byten med samma tänk som i skritt-trav övergångarna, att hon skulle gå avspänt direkt utan att trampa luft. Innan jag travade av henne så testade vi lite samling i traven också - hon skulle ligga kvar och inte krypa upp och ur min hand. 

Jag kan bara säga att Noell börjar bli riktigt trevlig att rida nu och jag börjar kunna hantera min lilla ferrari-ponny. Det svåraste i fortsättningen blir nu att kunna hålla henne lika ridbar inne på själva banan, vilket är lättare sagt än gjort. 

Jag är mycket nöjd med träningen, Noell utvecklas hela tiden och jag blir allteftersom en bättre ryttare som vet vad jag "letar efter" varje pass.