Här får ni lite bilder fotade av Nina Lodin, hon var med och agerade fotograf samt hästskötare sydvändan nummer två till Karlstads ridklubb. Vi bodde på hotell och skrattade mycket. Mest skrattade vi åt att vi kom in på hotellet i random stallkläder hela tiden och att jag för första gången i mitt liv glömde en viktig pryl till tävling. Och det hände givetvis när vi åkte 60 mil hemifrån - jag glömde hjälmen, hahah. När vi anlände på fredagskvällen och jag skulle jogga Noell så fick jag skämma ut mig i en ful ridskolehjälm som de hade skrivit KRK med blå krita på, hahah måste vara det bland det bästa som hänt mig på någon tävling. Som tur var så hann vi springa in på Hööks innan jag skulle rida på lördagen och jag handlade en lamicell hjälm som jag faktiskt trivs alldelens ypperligt med, lätt och sval!

Observera hur annorlunda Noell ser ut och hur mycket sämre min sits var i Hubertusen, när man kollar på bilderna i förra inlägget så blir det väldigt tydligt.

2012, året då sommaren aldrig aldrig kom, typ.

Hej på er förresten. Nu var det några månader sedan jag skrev här sist, av en rad anledningar. Iallafall så måste jag säga att min sommar blev ganska bra ändå. Jag badade bara en gång, men jobbade desto mer! Jag har ju jobbat inom äldreomsorgen och lustigt nog så tycker jag att det har varit väldigt roligt, vilket jag inte trodde att jag skulle tycka.

Jag och Noell lyckades tyvärr inte kvala in till SM, till stor del berodde det på sadelbekymmer men även orutinen fanns ju med i spelet. Jag är ändå inte så ledsen - det är inte resultaten som finns på pappren som är viktiga för mig utan det är resan som vi har gjort tillsammans  som betyder allt.

Det finns inte heller något dåligt som inte för något gott med sig, som man brukar säga. En av ridlärarna på klubben är väldigt duktig inom sadelområdet och har hjälpt mig och Noell att hitta en sadel som är som gjord för oss. Noell trivs som fisken i vattnet och hennes trav har blivit helt annorlunda. Det bästa med det här sadelbytet är att det har visat sig att alla våra tre hästar ska ha samma sorts sadel och samma vidd t.o.m Så nu får alla tre gå med dominussadlar, perfekt. Dessutom så har jag fått jättebra hjälp med att tömköra Noell, så nu kan hon det också. Det känns hur som helst härligt att möta nya människor som man känner att man kan lita på, fullt ut, och som man trivs med. Jag har våndats över att byta sadel, hade egentligen känt en ganska lång tid att hubertussadeln inte kändes riktigt bra men jag har hört/läst en massa hemska historier om "sadelutprovare" som egentligen inte kan ett enda dugg och sådant vill man ju helst inte råka ut för.

Ja det var lite om livet för tillfället. Kan även förtälja två tragiska saker som hänt under sensommaren. Vår äldsta pointer, Lego, har nu lämnat jordelivet efter en lång skadeperiod i en tass som inte ville gå över utan bara blev värre pga att bakterirerna som hade fått fäste var resistenta mot penicillinet och troligen hade han även cancer i ett litet ben i en tå. Det känns lite tomt att bara ha en hund nu.

Bland de sista bilderna som togs.

Det andra tråkiga är att min morfar gick bort härom veckan, vila i frid.

Nu har ju skolan startat igång också, har redan haft ett prov och några inlämningar. Ganska skönt att vara tillbaka i vardagen, faktiskt. Dessutom blir det förmodligen ett av de roligaste skolåren med student och allt därtill. Vi tävlar ju mot de andra klasserna i "Skvaderklassikern" om vilka som får springa ut först på dagen D. All "defilering" innan idrottsmomenten filmas och läggs upp på youtube, så jag kommer såklart länka det här så snart filmen ligger ute så att ni får se min klass fantastiska framträdande, haha. Dessutom har vi ju projektarbeteskursen i år och mitt arbete blir i allra högsta grad hästinriktat, mer om det kommer.

Nu tänkte jag bjuda på en massa härliga guldkorn från sommaren, tillsvidare. KRAM.

Hammarö rf, juni.

Testar dominussadeln.

Världens finaste.

Nina.

Patrick.

Promenad @ Lillerudsgymnasiet, Karlstad.

Kalvar @ Lillerud.

Fin utsikt från Lillerud.

Kristine ville givetvis mata grisarna på Lillerud med bragokex, haha. Vi (pappa, jag Kristine) och Noell bodde där när vi tävlade ute på fina Hammarö. Jag har utan tvekan blivit lite kär i staden Karlstad under våra två trippar dit ner och värmländska är ju alldeles underbart!