Godkväll alla läsare.

Mitt liv är en bergochdalbana som vanligt, ibland är allt toppen och nästa dag botten. Känns dock som att jag är inne i en negativ spiral just nu med allt plugg och sådant, känns som om jag ligger efter hela tiden fastän jag jobbar för att hålla mig i fas. Idag nådde dock den negativa spiralen sin kulmen då klubben anordnade klubbmästerskap. När jag först red Cesar gick allt väldigt bra och jag koncentrerade mig, fanns bara ett störmoment då som gjorde mig otroligt besviken. Jag förstår inte vad det är för fel på en del vuxna människor som inte kan bete sig normalt?

Efter det skulle jag rida Noell och jag är så otroligt besviken på mig själv. Jag kunde inte släppa alla negativa tankar riktigt och jag drabbades av någon slags prestationsångest, har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jag har den senaste tiden märkt att jag inte är så mentalt stark som jag tidigare trott och klarar inte att hantera avundsjuka osv. När domaren blåste så mådde jag illa, tankarna snurrade och fladdrade hit och dit och jag kände att jag inte klarar av att folk hela tiden förväntar sig att jag ska leverera, överallt. Även om det inte är uttalat jämt så känner jag pressen för att "det alltid går bra" och ofta är det väl så att man kan inbilla sig en massa saker som man tror att andra människor tror. Det är sjukt hur jag ens kan känna så för en ynka klubbtävling.... Jag menar, det betyder egentligen ingenting utan det är ju bara en kul grej. Faktum är dock att det kan kännas tusen gånger lättare att rida in på en nationell bana, antagligen för att det känns mer anonymt (iaf sålänge man inte börjar hamna i toppen av resultatlistorna tävling efter tävling)... Hursomhelst blev jag så arg över att sådana känslor kunde ta över, för det resulterade i att jag inte red ordentligt - jag kände mig liksom lam i kroppen och satte Noell i skiten gång på gång under programmet... Det var som att min kropp signalerade till Noell att "varsegod, här har du en ridbana och ett program, du får tyvärr lösa det själv för jag är idag helt oförmögen att rida". Fram till skritten var allt bara kaos och jag var väldigt, väldigt nära att tacka för mig och gå ut. Jag red fel väg, stämde inte av Noell, red inte ordentligt med sitsen etc. Kan jämställas med att om det hade en hopptävling så hade Noell förmodligen aldrig ställt upp och hoppa och om hon mot förmodan skulle ha gjort det så är jag ganska säker på att det hade gått åt pipsvängen och vi hade eventuellt inte kommit helskinnade ut. Väldigt tur (eller otur beroende på hur man ser på det) att det var dressyr. I skritten någonstans bestämde jag mig för att bita ihop, jag frågade mig själv vad tusan jag höll på med?, red vidare och samlade tankarna så gott det gick. Det syns, för i de sista momenten hade vi bara 7or och 8or...

När jag kom ut från banan kunde jag inte hålla tårarna inne så jag gick omkring med världens finaste ponny och kände mig otroligt patetisk. Jag har lärt mig något idag och det är att jag never kommer att påbörja ett program med destruktiva tankar i huvudet igen, man måste vara balanserad när man rider. Det här med att man måste rida med rätt känsla har fått en djupare innebörd, hästen känner det direkt och man kan inte göra ett bra jobb som pilot om tankarna är någon annanstans...   

Detta blev ett väldigt personligt och lite rörigt inlägg, men jag hoppas att ni som läser detta kan få ut något av det åtminstone.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en hektisk "Hästens Dag" tog jag och packade in för höstens första tävling som för oss anordnades av Harmångers rk men var förlagd på Jättendals anläggning. Jag har aldrig tävlat där förut, men det var en mysig liten anläggning. Dock var underl...

Det var ett bra tag sedan jag skrev något ordentligt men nu känner jag att det är hög tid att uppdatera er lite om hur vår dressyr utvecklas! Sedan Jossan var här och fixade med honom så har utvecklingen gått spikrakt framåt och han gör stora framste...

Jag grät och grät. Se det. http://atgplay.se/#/video/20130909-matilda "Det värsta var inte att hamna i rullstol, det var att inte kunna rida"     ...

Lördagen den 7/9 anordnade vi på Matfors vår numer årliga "Hästens Dag". Vädret ägde. Kön till barnridningen var typ 50 meter lång, det bjöds på tunnbrödsbak, marknadsstånd, Mor och Dotterkadrilj, käpphästkadrilj, alternativ kommunikation med häst, h...

  På onsdagen den 28/8 var det klubbtävling istället för vanliga hoppträningen som jag, Kristine, Noell och Cesar är med i, dvs ryttarsatsningen. Kristine och Noell hoppade 60 cm som träning inför lördagens debut på hoppbanan och jag valde att hopp...