Shit, kan knappt förstå detta. Imorgon blir sista gången jag får kalla mig ponnyryttare, sista gången junior. Kanske sista tävlingen med Noell också. Det är det som skär mest i hjärtat, att det kan bli sista gången för oss. Om jag inte hittar någon lämplig ryttare för henne så kommer jag troligtvis tävla henne bland stora hästar till våren för att hålla igång.

Åren har gått alldelens för fort...

Hursomhelst så får vi se hur det går, eftersom det ser ut såhär:

hos oss just nu så har jag endast kunnat skritta Noell de senaste 3 dagarna och överskottsenergin sprutar ut ur öronen på henne...

Jag hoppas ändå att hon kan använda energin på rätt sätt imorgon, för tänk om hon kunde vara så fin som hon var i onsdags när plusgraderna fortfarande var med oss?! Vi tränade för Katarina och jag blev helt lyrisk över min fina, fina ponny. I slutet av passet satt jag mest och log, Katarina kan konsten att få ihop oss till en enhet som samarbetar till hundra procent. 

Kram.