Syster, bror och ponny.

Mamma fotade ett par mobilbilder när vi var påväg hem.

Idag var det dags för Katarinaträning och introduktion av kandar för lilla Noell. Hon var så otroligt söt och hon kände sig nog otroligt vuxen av sig, haha. De största anledningarna till att vi introducerat kandar är att det är lättare att få igenom ställningen i nacken korrekt och faktiskt för min handställning. När jag rider på kandar så får jag tänka mycket mer på att hålla handen buren, mjuk och ytterst finkänslig. 

Noell tog det hela med ro, hon var lite frågande i början av passet men mot slutet sög hon tag och blev riktigt nice! Red såklart i princip inget alls med stångtygeln, men det kändes ändå stor skillnad mot att rida på vanligt träns. Vi tränade mest skolor och samlade stundvis lite extra för att stärka henne. Hon är lite stum i sin högra sida, tycker att det är jobbigt att båda stretcha ut och komprimera ihop den sidan, men mot slutet släppte det mer och mer. Ska fortsätta att rida något pass då och då på kandar om det är så att jag känner skillnad imorgon då jag ska rida ett kort pass på träns för att känna om jag fått lite mer stöd i handen.

Världens finaste lilla b-ponny, utstrålningen är enorm - hon är en riktig eyecatcher! Bilder från både hopp-KM (som hon tog hem, i dressyrsadel), Hudik och Bräcke, blandat.

Ser mig aldrig mätt på denna fina ponny...