Igår red jag och Noell ut en sväng, den uteritten kan sammanfattas med ett ord - spänd. Jag måste dock erkänna att det inte bara var ponnyn som var spänd, jag var också som ett asplöv av en del anledningar...

Turen gav inte mycket mer än motion, men ibland är det så och jag brukar tänka att allt har sin mening. Samma sak som att Nova nu har fått stå denna vecka, hon var rejält svullen i högerbak i tisdags, troligtvis så har hon vrickat eller vridit benet på något vis. Inte så konstigt att sådant händer när det regnar varenda, ursäkta språket, jävla dag. Hagarna blir alldelens slibbiga och hala. Hon har fått stått på box och gått promenader för hand och så har vi kylt och lindat henne. Nu är svullnaden borta och imorgon tänker vi oss att testa att rida henne lite lätt igen. Hursomhelst så har jag tänkt att hon har behövt vila upp sina bakknän då det är en av hennes svagare punkter och hon blir lätt överansträngd i dem, därav en mening i att hon gjorde sig illa. Kanske konstigt att tänka så?! Vad vet jag, men allt brukar kännas lättare om man intalar sig att det har en mening...