Hej bloggen.

Jag är deppad, stressad och gud vet allt. Hästlivet är aldrig enkelt, ena dagen helt underbart och nästa ett helvete. Noell och jag har haft en stor tröskel att kravla oss över den senaste tiden - sitsproblem, stela bogar, spänd överlinje. Detta är inte enkla "detaljer" att slipa på utan ren grundridning, därför måste detta ges lite tid. Jag är en person som vill att allt ska bli perfekt på en gång och blir otroligt stressad när jag känner att det inte går, kan inte koppla bort det utan ältar, ältar och ältar. Det bryter ner en ganska rejält och inte fan rider jag bättre utav det! Ni förstår att allt bara gick in i en ond cirkel tills igår - tack och lov! Jag fick otroligt bra hjälp av min kära tränare Karin. Jag kände att jag åter fick lite perspektiv - jag visste vad jag behövde tänka på och kände mig säker på hur träningen skulle läggas upp den närmsta tiden osv.

Med lättnad i bröstet kunde jag gå ut i stallet i förmiddags! Jag hade planerat ett liknande pass som gårdagens träning för att befästa sakerna lite till innan man glömmer vissa saker och är tillbaka på ruta ett. Tyvärr kunde den lättnaden och glädjen inte få stanna speciellt länge inuti mig. När jag tog in Noell så var hon alldelens svullen på höger bak och efter lite letande så hittade jag ett sår. Det var inte speciellt stort och bara ytligt. Min gissning är att hon skrapade benet mot en sten eller något igår kväll då hon var lite vild i hagen, jag tog in henne men mamma tog av täcket medan jag gick och hämtade Zip. Mamma upptäckte säkert inte såret då för det låg ganska gömt i pälsen och svullnaden hade säkerligen inte uppkommit ännu. När ett problem sakta börjar lösas så avlöses det med ett nytt -.- Jag tog en skrittur på plant underlag för att få igång blodcirkulationen och la på våtvärmande bandage. Hon verkar inte halt, iaf inte i skritt så jag hoppas att det inte är något allvarligt. Å andra sidan så är Noell väldigt arbetsvillig och därmed mer smärttålig (hon visar inte att hon har ont) så det gäller att vara väldigt försiktig. Något annat som är väldigt bekymrande är att hon har en galla på hasen, vilken jag inte tror hör ihop med skadan så att säga. Den gick ner när hon hade skrittat men är tillbaka nu igen. Hon har varit otroligt fin i benen hela vintern, däremot vet jag att hon var lite gallig på haserna i somras när hon gick på bete så jag antog väl att det var pga. gräset då min förra ponny lätt blev lite gallig överhuvudtaget när hon gick på bete. Eftersom hon bara har så obetydligt lite på vänster ben och en riktigt stor på höger så borde det bero på någon överanträningning. Det underliga var att hon gick så lugnt på träningen igår, mest skritt och trav och bara ett par varv i galopp och reds hela tiden i en lång och låg form för att sträcka ut överlinjen...

Jag blir inte riktigt klok på detta! Det måste vara svårt att linda eller något på hasen - hon måste ju kunna böja på den?! Om någon har tips eller erfarenheter kring detta så vore jag väldigt tacksam om ni delade med er av dem. Noell betyder allt för mig så när inte hon mår bra så gör inte jag det heller...

stackars liten