Under tisdagsförmiddagen fick jag ett ordentligt lyft i mitt liv. Jag är numer klar med Psykologi A och påbörjade nu min andra valda kurs - Kriminalteknink. Verkar väldigt intressant och så är det lite praktiskt också!

Noell hade en välbehövlig vilodag, hon var väldigt trött på måndagen. Kanske tog Peterträningen på en del? Mycket möjligt med tanke på hur duktigt hon tog i.

Gullungen.  

I måndags var det återläsningsdag på Skvadern. Jag hade inget att ta igen vilket betydde att jag var ledig! :D Min dag spenderades med att skriva en engelska uppgift om livskvalitet, fast mestadelen befann jag mig naturligtvis nere i stallet.

Under förmiddagen gick jag och mamma lös på hagen. Noell har varit så duktig att riva sönder ännu ett täcke. -.- Jag känner lite spontant att det är väldigt onödigt av henne att gå och stryka sig mot alla träd, som bland annat hon förövrigt har gnagt av större delen av grenarna på så att grenarna består av vassa piggar som så fint trasar sönder täckena, ett efter ett. Mamma gick lös med busksaxen (heter det så?) och klippte av alla grenar som hotade Noells hela täcken. ;-) 

Efter att vi och hästarna hade fått i oss lite lunch så tränade jag mamma och Cesar en sväng på banan. De skötte sig väldigt bra, vi jobbade på liknande saker som jag gjorde med honom i lördags. Dock fick de jobba över lite cavaletti också, han har verkligen blivit starkare och börjar nu hitta lite schwung i traven över dem, kul! Mamma börjar också bli bättre på dressyrrörelser över huvudtaget, hon förstår bättre när jag t.ex säger att hon ska flytta bogarna eller så. När hon var tonåring så hade hon en hopponny som inte var alltför lättsam att rida dressyr på, hon var en het liten angloarab (korsning mellan arab och engelskt fullblod) och var felriden under större delen av sitt liv då hon hade en redig underhals.

På kvällen stod skrittning av Noell på schemat och jag fick sällskap av både Nina och Kristine. Mitt val att rida barbacka var väldigt självklart för jag hade dragit på mig brännsår av mina ridbyxor på Peterträningen, i knävecken. Kul liv. Fast vid en närmre eftertanke så var det så otroligt värt denna smärta, fortfarande löjligt lycklig. Hursomhelst så blickade Nina och jag tillbaka några år i våra liv och Kristine fick höra både det ena och det andra om våra knasiga upptåg. Som när vi "fikade" (läs pratade anm.) i tre timmar innan vi tog oss ut i stallet eller när Nina hällde yoghurt över mina jeans... Det är bara att konstatera att vi har haft otroligt roliga år tillsammans och fler kommer det förhoppningsvis att bli!

Såhär såg vi ut för en sisådär fem år sedan, haha.