Nina och jag vaknade faktiskt i hyffsad tid på lördagsmorgonen, dock är Nina riktigt seg på morgonen medan jag är jättepigg så det tog ett tag innan vi tog oss ut till stallet. Nina fick dock rappa sig när vi väl kom ut medan jag kunde ta det lugnt, hon hade ju en träningstid att passa.

Jag mockade och gjorde iordning all mat samt pysslade på lite under förmiddagen. Vid ett var det äntligen dags för lite ridning. Cesar var först ut för ett pass på ridbanan. Red mycket lösgjörande i skritt och trav samt lite galopp. Just nu ligger inte fokuset på att utbilda så mycket framåt utan mer stabilisera honom på den nivå han är. Dels har han mycket massa i hals och bogar som måste hållas smidiga och galoppen måste man träna lite varje dag för att han ska hitta sin egen balans och styrka, det går fortfarande väldigt fort och han orkar bara söka sig nedåt ibland. Han måste få ta sin tid för under sommaren har han lärt sig att göra riktigt bra fattningar - en sak i sänder. Jeanette som hjälpte oss med hoppningen på Nova och Noell förut har ridit Cesar ett par gånger och förhoppningsvis kan hon fortsätta att hjälpa oss med honom. Jag tror att det skulle vara nyttigt för honom att få börja hoppa en del, för hoppningen skulle nog hjälpa honom med galoppen och göra honom mycket starkare överhuvudtaget. Som det är nu så är det väldigt svårt att rida ihop honom i galoppen eftersom han behöver lite övertempo och hoppserier skulle nog göra honom gott.   

När jag var färdig med allt Cesarpyssel så var det Noells tur. Jag hade tänkt mig ett lättare pass på banan och så fick det bli. Noell ville inte alls gå fram till bettet, noll bjudning framåt och bara trippigheter... Jag kände att irritationen i mig steg, jag får alltid panik när Noell inte känns bra, så jag kickade till henne lite lätt för att få henne framåt. Det hjälpte naturligtvis inte och det hade jag ju kunnat förutspå redan innan, så dumt och onödigt. Jag skrittade och tog några djupa andetag och kom fram till att dagens nivå skulle ligga på LC, Noell var alldelens för spänd och jag var inte heller i hundraprocentig balans för att åstadkomma ett perfekt pass denna dag. Jag red omkring och gjorde lite lätta övergångar, klappade och pratade med henne. Efter en liten stund vågade hon gå fram till bettet, sträcka överlinjen och frusta ur sig sina spänningar. Skönt att kunna göra något bra av en "dålig" dag. :) Jag blev ännu en gång påmind om vilket tålamod jag måste ha med Noell, hon är ingen maskin utan allt måste ske i hennes takt, det är både omöjligt och väldigt lönlöst att tvinga henne att slappna av.

Ibland är stressnivån hos Noell väldigt hög...Tramp, tramp och gnag på bettet.