Mamma skrittade Cesar en sväng på tisdagen mellan tömkörningen och hoppningen eftersom jag ändå skulle jobba och rida Norris.

Detta var hindren som användes, två oxrar och två räcken som stod i två V bredvid varandra.

Vi började med att Katarina lade ut ena oxern (4 bommar) till cavaletti som vi travade över samt ena räcket (2 bommar) och red volter runt. Sedan hoppade vi fram med att först trava cavaletti, lägga en volt och fatta galopp i volten för att fortsätta och hoppa ett litet kryss. När vi var varma i kläderna så byggdes övningarna på och vi red massa volter och kringelkrokar hit och dit så att det nästan blev som en banhoppningsträning. En väldigt enkel uppbyggnad som går att variera hur mycket som helst. Den fungerade alldelens ypperligt i vår lilla grupp som innehöll alla kategorier. En maxad b-ponny men som ändå har rätt liten galopp, Noell som är c fast gärna går på d avstånd, en storhoppande maxad d och så Cesar som är liten häst.

Cesar var verkligen hur bra som helst, han är grym. Suger tag i hindren som bara den och sista språnget vi gjorde var så klockrent! Så fort jag styrde upp mot hindren så letade han och han frågade "matte, vilket ska jag hoppa?!" och när han visste så bjöd han till och klippte allt som ingenting. Känner för varje träning hur han utvecklas och vi båda får bättre och bättre självförtroende i hoppningen. Snart mina vänner så är vi ute på hoppbanorna också! ;) 

Hejhej!

Tänkte uppdatera er lite om veckan och en av sakerna jag har haft för mig är att jag har ridit Norris tisdag och onsdag. Ni kommer väl ihåg honom? Här är en film från sist jag red honom:

En häst som är 6 år och ännu ganska "valpig". På tisdagen red jag på banan och tränade verkligen grunden. Han ville inte stå still i halterna utan började steppa omkring så fort att jag mjuknade i handen och det är en viktig del i ridningen att de inte ska "älga iväg" när man lättar av i handen, utan de ska fortsätta med det man bett om och de ska bära sig själv. Inte förrän jag lägger på skänkeln vill jag att de ska reagera framåt. Skänkel betyder fram och handen styr endast en del av broms och styrning. Det märks också att han är ung på det sättet att han har lite svårt med koncentrationen. Han tappar sitt fokus på mig direkt när det går någon förbi banan etc. Det är en hel del jobb med honom men jag är väldigt säker på att det kommer att bli en riktigt trevlig häst för han är otroligt go och gullig.

Hans fina temprament skulle även visa sig dagen efter när vi red ut i skogen. Vi mötte mopeder på skogsbilvägen utan att han brydde sig alls och sedan skedde något väldigt hemskt. Vi hade svängt av på en smal grusväg där det i stort sett aldrig är någon trafik. Vi skrittade stillsamt på långa tyglar, mötte en tjej som var ute och joggade och befann oss precis mitt emellan två (inte så stora) backkrön då jag hör att det kommer en bil. Jag hinner tänka att det lät som att bilen körde rätt snabbt och att vi borde gå undan ordentligt på sidan eftersom det är så väldans smalt och innan vi ens hinner gå undan ser jag bilen komma över backkrönet i FULL FART. Det gick MINST 70 km/h och jag tänkte att "nu dör vi". När föraren får syn på oss ställer han sig på bromsen och det rasslade ordentligt under hjulen eftersom att det var rullgrus där. Lilla Norris blev naturligtvis livrädd, tvärvände och började springa åt andra hållet. Tack och lov var han så snäll och duktig och saktade av när bilen fick stopp och tystnade och sedan kunde vi om än något motvilligt skritta förbi. Det värsta var att föraren inte ens öppnade bildörren och frågade om det gick bra...! Tack och lov gick det bra med både mig och hästen, men tänk om vi hade varit 20m längre fram? Då hade det förmodligen kunnat gå RIKTIGT ILLA. Jag är väldigt glad att jag satt på Norris som har ett sådant fint temperament eftersom att jag själv blev minst lika rädd som han, men han litade på mig och vågade gå förbi och var helt avslappnad resten av turen som tack och lov gick bra.

Tyvärr blev det inget av med träningslägret så denna vecka bokade vi lite special. Måndag - Katarina tömkör, onsdag - hoppträning och fredag - dressyrträning. Det blev helt okej det med om ni frågar mig!

Det var jättelänge sedan Cesar blev tömkörd sist så han hade lite svårt med det där med att gå i de olika varven, han trasslade och vände sig bakåt mot Katarina och grejade. Men när han väl gick så syntes en enorm utveckling i honom - i vintras när vi tömmade så gick det knappt att fatta galopp men nu galopperade han varv på varv! Jag tycker att det är väldigt nyttigt att se sin häst från marken för då ser man verkligen svagheterna och förstår hur saker och ting hänger ihop. Dessutom lär jag mig mycket av att se när någon annan som är duktig tömkör eftersom att jag har gjort det så himla lite på egen hand. På slutet så trampade Katarina lite med honom, bara så att man såg att han förstod när hon petade i takten med spöt på baken. Han gör det så lekande lätt, sänker bakdelen och börjar trampa. Tänk om, eller när, vi kommer så långt att jag kan få sitta på och lära mig dessa svåra konster. Hade inte varit helt fel om han kunde gå piff och puff, piruetter och byten! Inte för att vi ska tävla GP precis utan bara för att jag ska lära mig och för skojs skull såklart.

Jag vet att jag ligger lite efter i min bloggning, ska försöka skriva igen, men just nu händer det så mycket hela tiden....

kramen!

I söndags tog Kristine ut hästarna och mockade så jag och Maya slängde i ordning lite god frukost. Älskar verkligen att börja dagen med en god frukost, ofta blir det ju bara lite snabbt när man ska iväg tidigt. Efter det så städade jag och Kristine huset (vi var ensamma i helgen) och sedan följdes vi åt och jag tränade Maya och Gustaf en stund. 

Bilden är några veckor gammal. Det gick himla bra för henne att rida, trots att hon inte tränat för någon på jättelänge. Efteråt sken hon som en sol - det är väldigt, väldigt roligt att kunna glädja andra!

Eftermiddagen spenderades på Birsta, letandes efter present till Maya som fyllde år igår, grattiis! Men herregud vilka trånga parkeringar man kan göra, när jag parkerade bilen bredvid en kille så suckade han och fick krångla sig ur bilen trots att vi har en pyttebil och stod mitt i rutan... Inte okej.

Väl på hemmaplan igen så lagade vi middag och så var jag faktiskt tvungen att sova en stund innan vi tog och red ut, på en för övrigt, mycket mysig uteritt jag och Kristine. Man blir hemskt trött av att jobba hela veckan, träna, dra tre repor in till stan, städa sadelkammare och skura stall på en vecka, haha. 

Vilken dag det var i lördags. Jag började med ett träningspass med Cesar och det var stekhett redan på förmiddagen.

Kristine och Maya skulle följa med och ta lite fina bilder samt filma, men det gick ju som det gick med den biten... Kristines kameras objektiv har tydligen låst sig (Hur lyckas man ens!?)  och vi hade ingen aning om hur man gör för att låsa upp den. Någon som vet? Det är en Canon. Lite fula mobilbilder blev resultatet.

SVETTIGT.

Cesar var väldigt fin iaf, jobbade igenom honom på liknande sätt som jag gjorde på senaste dressyrträningen. Ofta när jag rider själv så upprepar jag en del av vad vi gjorde på senaste träningen och försöker hitta samma känsla. Jag tycker att saker och ting sätter sig bättre i mitt minne och det skadar definitivt inte att komma åt och träna Cesars svaga punkter. I detta fall böjningen i vänster varv, shit vad svårt, men det blir bättre!

Efter lite lunch drog vi igång med städning, eller rättare sagt, skura boxar. Sjukt slitigt men härligt när det är rent igen. Nu är det "bara" Novas gamla box som vi för närvarande har hö i som ska skuras och så ska vinterhagen mockas färdig, rivas och byggas om inför hösten. Och juste, all sommarhage ska ju ner igen också.

Vi (jag, Kristine och Maya) var naturligtvis helt slut när kvällen kom så vi (läs Maya, hehe) slängde ihop en sallad  och köpte lite godis och for till mysigaste stranden och käkade och andades, så skönt.

Detta var vi värda efter allt slit! När vi kom hem på kvällen lyxade vi till det ytterligare med fotbad och grejer...

Hej! Vilken fin blogg & vad duktig du är, underbart att se kallblod inom dressyren :) själv rider jag ett maffigt vitt varmblod som jag e sugen att börja träna dressyr med, har du tips på bra tränare? Med vänlig hälsning/ Ulli

Hej Ulli!

Tack så mycket till att börja med! Ovanligt med vitt varmblod, låter häftigt. Det finns väldigt många bra tränare, det svåra är naturligtvis att hitta en som stämmer med personkemin. Det är, enligt mig, det allra viktigaste att man trivs med sin tränare och att tränaren är engagerad. Självklart kan det vara väldigt bra om de har en lång meritlista och en hög utbildning, men med mycket erfarenhet och känsla av och för hästar kommer man långt. Dessutom ska man inte enbart stirra sig blind på det tränaren själv presterat för hela poängen med träningen går ju ut på att tränaren ska kunna förmedla hur det ska kännas på ett pedagogiskt sätt och då spelar det mindre roll exakt hur många tävlingar de vunnit etc. Det är givetvis enormt viktigt att de besitter mycket kunskap och ridskicklighet, men man ska komma ihåg att pedagogiken är oerhört viktig.

Jag kommenterar givetvis inte enskilda personer på min blogg och ger inte ut nummer eller dylikt. Vill man fråga mer ingående får man maila mig till linda.martensson@live.se. Däremot kan jag rada upp tränare som jag ridit för genom åren och som jag alla gillat och tyckt varit duktiga, men som jag givetvis har fungerat olika bra med. Ingen inbördes ordning och vissa har jag bara ridit någon gång för medan andra har jag ridit för i flertal år: Nina Värme, Karin Block, Malin Block, Peter Nordlander, Katarina Larsson, Eva Hägglund, Sigrid Bergåkra, Sonny Åkerström, Linda Viklund, Jeanette Söderlind, Maria Hildingsson - hoppas att jag inte glömt någon. Utöver detta har jag även fått en hel del hjälp av mamma, Carina och Cajsa. Alla dessa har format mig till den ryttare jag är idag i olika grad och det är jag väldigt tacksam över. Det är roligt att rida för olika och man får alltid bra saker med sig i sin egen lilla "verktygslåda" och skulle jag ha råd så skulle jag träna mycket, mycket mer för tränare då det ger väldigt mycket dels för ridningen i sig men också rent själsligt för mig för jag mår oförskämt bra när jag tränat och känner att man kommit en bit på resan med sin häst.

Hoppas att du blev nöjd med svaret, kram!

Ett härligt bildspel från vår semestervecka i Alcudia i maj. Sjukt härligt väder hela veckan och vi (jag och Kristine) fotade en massa, fast mestadels oseriöst såklart, hehe. Varning för en massa växt-bilder, jag älskade alla fina blommor... Enjoy!

Studenten är väl något alla minns och lärarmiddagen var väl första stora grejen innan för oss förutom alla krogrundor med nedräkningsfester förstås.