I helgen är det ju SM för ponnyer och juniorer nere på Hammarö på Föreningen för Equality riders. Minns väldigt väl förra året när jag och Noell var nere på Hammarö RF och tävlade, verkligen vackert därnere!

Jag har givetvis lite extra koll på c-ponnyerna som tävlar i år och jag håller mina tummar lite extra för Lina Dolk och Oj Oj. Såg henne på nationella i Sundsvall förra året och har även läst hennes blogg (liinadolk.blogg.se) lite till och från. Noell gnäggade faktiskt åt Oj Oj för jag tror att hon tyckte att han såg ut som Nova, haha. Jag tycker att hon rider bra och jag vet att hon kämpar och är väldigt ödmjuk - så hoppas att hon tar medalj! Dessutom är ju Oj Oj väldigt sockersöt och har mycket power.

Annars tror jag mycket på Moa och Adrenalin, snacka om naturbegåvning till ponny! Extremt rörlig och ser verkligen ut som ett halvblod i minimodell. Roligt också är att Märtha och Ronaldo från Högbo placerade sig igår och att min bästa vän Ninas förra ponny Ferrari First Edition tagit sig till SM med sin ryttare Natalie från Hudik. Det är inte enkelt att bo uppe i Norrland om man vill ta sig till toppen och jag vet att jag har önskat måånga gånger att mina föräldrar skulle kunna flytta ner en bit. Här uppifrån blir det helt sjukt långt att åka och tävla för att kunna kvala in och neröver finns en helt annan tillgång till tränare, sadelprovare, ridanläggningar och ja allt. Därför är det starkt att bara kvala in till SM när man bor häruppe!

Lycka till önskar jag ALLA ekipage idag och även imorgon!

#SM #2013

Hej och hå vad trött och slut jag är nu. Har jobbat lite väl mycket de senaste två veckorna, dubbeljobb. Men det kommer kännas bra när pengarna kommer och från och med nästa vecka är mitt schema på servicehuset slut och då tänkte jag ta en veckas ledigt därifrån och endast jobba mina två kvällar på ridskolan. Jag behöver lite ledigt och hinna träffa mina fina vänner som flyttar under vecka 34 och 35.

Jag och Cesar tog oss en sväng i skogen i onsdags och det gick betydligt bättre än i måndags. Han var mer avspänd och ja det är mysigare att rida utan att regnet öser ner. Igår vilade han för jag jobbade 7-15 på service och sedan 17-21 på ridskolan.

Idag slutade jag 12 och har därför hunnit träna Maya och Gustaf samt hunnit dega en bra stund. Maya fick tugga grus idag stackarn. Gustaf var en dum ponni idag som kastade sig åt sidan , småreste sig och hade sig. Han var väldigt fin en bra bit av passet och man såg en klar utveckling sedan sist. Men efter en skrittpaus så var han tydligen klar han och ville inte alls vara med på noterna längre. Vi fick bråka en stund innan vi fick igenom det och han gick snällt. Typiskt. Jag gav dem en skrittpaus och tänkte bara att de skulle få andas lite innan vi gjorde övningen ett par gånger i trav till och sen avslutas. Men det upplägget var inte Gustaf överrens med oss om utan precis innan vi var klara skulle han börja tjura, menmen. Det lär lösa sig med tiden, men hon har en ponny att bita i.

Ikväll tänkte jag skutta lite med Cesar faktiskt. Vi kommer att börja i en hoppgrupp på onsdagskvällarna och det började egentligen denna vecka men jag jobbade ju kvällen då så tänkte skutta lite ikväll bara för att hålla igång hoppningen lite även denna vecka. :) 

I tisdags var det dags för dressyrträning för Katarina igen! Det känns som att vi är på en fortopp just nu och att vi är påväg upp till nästa nivå. Vi klättrar uppför nästa trappsteg sakta men säkert vilket är hur kul som helst.

I traven finslipade vi mest. Takt, rytm, ställning skulle vara perfekt. Det roligaste som finns är att trimma grundstenarna blankare och blankare. Man känner hur hästen blir starkare, får mer power och utstrålning och blir lyhörd för hjälperna. Signalerna man ger blir mindre och känslan helt rätt. När jag rider är prio ett att hitta känslan som man bara får när hästen är riktigt lösgjord och ligger fint mellan hjälperna, därefter kan jag träna på rörelser och det som ska bättras.

I galoppen övade vi lite mer. Först på att öka/minska volten och sedan på lite tempoväxlingar. Det är viktigt att han börjar kunna öka och minska sprången nu och inte bara tempot. Sedan ville Katarina testa oss lite, pressa gränsen. Hon ville nämligen att vi skulle testa lite svag förvänd galopp i denna väldigt enkla men bra (bästa) övningen som ger en bra början:

Dock kände jag och K såg att balansen inte var riktigt tillräcklig, så vi backade direkt och tränade på att rida på rakt spår fast med lite bogen in. Cesar får man tänka till en extra gång med hur man lägger upp utbildningen eftersom han inte har lika lätt för allt som en ridhäst. Han har så starkt framparti och att rida raka spår med bra balans är lättare sagt än gjort, därför ska jag rida mycket raka spår fast med böjning så att jag inte tappar honom och allt bär iväg. Men jag tror detta är ett bra upplägg för att vi ska komma vidare.

Totalt sett en bra och givande träning och vi närmar oss vårt långsiktiga mål sakta men säkert - MSVC! Jag tror att vi kan klara målet med hård träning och målmedvetenhet och jag älskar att ha mål att sträva emot.

Ja, då var första dagen och kvällen avklarad! Jag har fått jobb! 19 år och anställd. Minst fram till jul. Känner mig väldigt, väldigt glad! Vilken möjlighet till utveckling jag får. Är naturligtvis heeelt slut nu, en hektisk första kväll, tusen nya namn och ny i rollen. Men, nu är jag ridinstruktör: http://www8.idrottonline.se/MatforsRF-Ridsport/Nyheter/Nystartforridskolan/

Titta vilka gulliga stickade sockor jag fick av en tant häromdagen   

Idag regnar det för fullt och jag är väldigt, väldigt trött just nu. Har jobbat 8 dagar i sträck och känner att det kommer bli skönt att få en paus från jobbet imorgon. Jag trivs och alla arbetskamrater, tanter och farbröder är väldigt härliga men man blir nöjd och behöver ett andningshål emellanåt. Dock blir jag inte ledig på riktigt förrän på lördag då jag har en väldigt spännande dag framför mig imorgon. Trots att jag är väldigt trött så är jag otroligt taggad, nervös, förväntansfull, osäker och GLAD inför morgondagen. Massa spännande och nytt, ojoj...

Under helgen har jag ju jobbat så i lördags skrittade mamma lille Cesar och igår vilade han. Ikväll tog vi oss ut på en tur, men usch. Det var inte jättemysigt att rida i skyfall, allt blev dyngsurt och Cesar var spänd som ett stycke stålfjäder. Det var faktiskt äckligt och läskigt att vara utan hästsällskap bland alla vattenpölar. När jag hade ridit en stund fick jag ryta i åt honom för han ska faktiskt kunna lyssna på mig även fast vi är själva i skogen i regn och det är ju mest bara fjant. Tillsut kom han ner på jorden och kunde slappna av hyffsat och jag kunde rida honom rund och böja sidorna i skritt o trav. Ibland får man vara nöjd med det lilla och huvudsaken var att han inte "vann" och fick gå och strutta på som han ville hursomhelst och skygga och stirra på varenda vattenpöl.

Hörs.

Cesar var väldigt seeeg i kroppen till en början vilket iofs kan vara förståeligt när han redan gått två hårda pass under veckan. Han behövde verkligen lösgjöras och "kvickna till" i kroppen och för hjälperna.

Efter självständig jogg i alla gångarter som uppvärmning så började vi med tre serpentinbågar över banan i trav med volt i mittenbågen. Efterhand lade vi in övergångar över medellinjen till skritt, först tre en stund och sedan endast ett. När han tog övergångarna bra så övergick vi till att göra en övertydlig halvhalt vid passagen av medellinjen, dvs. jag tog tillbaka traven såpass mycket att det nästan blev skritt och sedan igång igen. Dessutom fick vi öka traven i varje volt så att vi fick in mycket växlingar. Denna övning funkade super och Cesar kvicknade till bra, blev loss i kroppen och fin i form, bakbensaktivitet och hand.

När vi var nöjda med travarbetet så red jag på stora mittvolten och galopperade. Han var helt underbar! För första gången kändes det helt avslappnat och som att sitta på vilken ridhäst som helst. Även om han har sett väldigt "ren" ut från backen så har känslan ändå varit travhäst-galopp, lite springigt och takten något grötig. Men nu. Kristallklar. Lugn. Jag kunde variera, länga några språng och ta tillbaka. Varv på varv. Nästan gråtfärdig, lycka! Finally, no more words needed. Fortsätter vi såhär så kommer det inte dröja värst länge innan vi dansar fram i förvänd galopp, kan göra riktiga ökningar och enkla byten, wohooo!

Känns bra att jag senaste månaden (kanske t.om mer) inte behövt trimma dressyr på banan med skarpt bett en enda gång utan har klarat mig utmärkt med vanliga bett. Har dock använt det skarpa vid en del uteritter och vid all hoppträning. I skogen kan han bli rätt stark och i hoppningen vill jag känna mig säker på att jag kan ta igenom halvhalter. Det är som en liten säkerhetsfråga att jag känner att jag kan reglera honom på hinder och att vi kan samarbeta bra. Det kan bli farligt om han bara tar bettet och går iväg mot hinder. Jag tror absolut att han kan gå på vanligt vid vissa hoppövningar nu, men känner att jag vill vara säker. Bättre rida mjukt med en snäll hand på ett skarpt bett än att vara hård med ett vanligt bett tycker jag!

I torsdags skulle jag egentligen ha varit ledig, men fick hoppa in och jobba fram till 12. Åt en snabb lunch innan det bar av in till stan där jag spenderade eftermiddagen med en av mina bästa vänner som snart flyttar... Två av mina närmaste vänner flyttar snart, känns ovant och konstigt! Hursom satt vi och fikade och pratade om allt vi missat i varandras liv i flera timmar.

Efter det åkte jag och hämtade mamma på jobbet och hjälpte henne att handla. När vi kom hem vid femsnåret var det bara att käka och byta om för att gå ner med Maya och Gustaf och hålla lite träning för dem. De var jätteduktiga och man såg en utveckling bara sedan veckan innan, kul!

Väl hemma var det "bara" ridning av Cesar och mockning kvar. Cesar skrittade och joggade jag bara lite lätt i skogen eftersom att det var hoppträning på onsdagen och på fredagen dressyr. Jag passade på att provrida vår nya hoppsadel och nu har vi bestämt oss för den. Så nu hänger 4 dominussadlar nere i sadelkammaren, 2 hopp och 2 dressyr. Jätteskönt att ha varsin så att jag och Kristine kan träna tillsammans/rida samma tid. Senaste två hoppträningarna har jag fått låna ridskolans dominus (tack!) men nu har vi alltså egna!

Ganska exakt två år sedan på NM i Ö-vik, då var lilla Usse bebis och jag hade snyggaste hjälmfrisyren. Tänk vad mycket som har hänt sen den bilden togs, shit. Nu är nya förändringar på G för mig vill jag lova, men kan inte avslöja något riktigt än.... 

Den första juni var det studentbal på Hotell Södra Berget i Sundsvall. Jag bar en pärlemorrosa, enkel, klänning. Det kändes väldigt konstigt att vara så uppstylad och under mina tonår har jag vantrivts i allt vad klänning och kjol heter. När jag var liten älskade jag kjol och klänning, men inte sedan. Under denna kväll kände jag mig som en prinsessa och det var verkligen ovant. Det är min syster som fotat och förutom jag så är min bästa vän Nina och vår kompis Anton med på fotona.