He has much power in his hindlegs!

På midsommarafton drog jag med min syster ner till ridbanan och bad henne fota och filma lite. Det är så himla bra att få se sig själv rida även om det ibland kan kännas jobbigt att se alla fel och brister uppenbara sig. Jag brukar, även om det kanske är lite ego (    ), titta på mina filmer om och om igen. Man lär sig av att titta och analysera sig själv och även andra, hela youtube och videofy är ju fullt av ridklipp! Det jag reagerade mest på när jag såg denna film var givetvis min grundposition i sadeln. När hästarna är lite pigga och vill gå iväg ifrån en så är det hemskt lätt att skänkeln kommer för långt fram och då sabbar man även resten och man kommer inte ner och följer hästen riktigt bra. På filmen när jag rider Norris så hade jag dels tagit åt mig av det jag såg på filmen samt tränat några pass för tränare och då var de betydligt bättre! Dock är Norris väldigt mycket lättare överhuvudtaget att sitta ner och följa i gången, framförallt i traven, men det är väl en annan historia hehe.

Jag blir helt salig av att rida ordentligt igen! Igår var första dagen jag red på banan på nästan två veckor och det var helt underbart. Jag hade en ny häst som var mjuk och fin i handen utan stret och motstånd. Det finns alltid mer att jobba med såklart och man får alltid kämpa innan hästarna släpper igenom och blir fullständigt lösgjorda, men det är härligt när det inte finns några hinder och man känner att de blir tillfreds ju mer man rider.

Jag tog det rätt lugnt, värmde lätt i alla gångarter på stora spåret innan jag jobbade på volten och tog igenom sidorna och övergångar. Jag red tills att han släppte igenom och kändes bra men red inte i det bra läget någon ordentlig stund för att inte trötta ut honom. Även om han inte på två veckors skritt tappar så himla mycket så måste man ge han tid att komma igång och hur det än är så tappar de lite kondition som man måste ta igen, träning är alltid färskvara! 

Bilden är från midsommarafton, fler kommer!

....av ridgarderoben. Dragkedjan till mina pioneerstövlar gick ju sönder i vintras efter bara ett års användning så jag lämnade in dem för dragkedjebyte hos en skomakare - resultatet blev sämst. Dragkedjan sitter snett och fult och dessutom så repar den sadeln litegrann och så sitter de inte så bra på mina ben längre. Så nya stövlar behövs. Min kavaj sitter inte heller bra utan den är för trång över framförallt axlarna.

Som ni ser på denna bild har det även blivit en repa i min favvo-hjälm. Jag vet inte vad som har hänt, men när jag tittade häromveckan på den så är det världens repa på skärmen :/

Frågan är vad man ska köra på för färg, jag gillar det marinblåa men samtidigt blir det väldigt snyggt med svart också. Mina krav på ny utrustning blir att det ska vara BEKVÄMT och inte allt för dyrt. Jag tänker inte lägga ut hur mycket som helst för en snygg utrustning för att tävla lokalt och ev. regionalt för jag vet ju inte ens hur länge till jag kan hålla på med hästar och tävling ifall jag flyttar iväg och pluggar någonstans... Bekvämlighet har också hög prioritet, har aldrig gillat att rida i kavaj för det känns alltid så stelt och instängt, jag skulle vilja ha en sportigare kavaj som faktiskt är skön att rida i. Eftersom att vi också är idrottare så borde vår utrustning anpassas till det också med material som andas och är följsamma. Tips är välkomna.

Min plan med Cesar var att tävla under vår och försommar för att sedan ta ett tävlingsuppehåll över juli för att träna och kunna komma tillbaka snäppet bättre på banan. Sista tävlingen blev då Njurunda där jag red en klass. Jag hade tränat mycket sista tiden och han hade verkligen gått super under veckan och jag tänkte att jag skulle försöka söka samma känsla under tävlingen. Han var fin på framridningen men han kändes stundtals på gränsen till matt. När vi kom ut på banan blev han spänd som en fjäder och stod emot under travprogrammet, tappade flyt, tryck och ryggverkan. I galoppen var han dock fin. När jag red ut kände jag mig lite besviken på att jag inte lyckades ha honom där jag ville och att han blev för rak i sidorna i volter etc. Efter att jag smält det en stund kände jag dock att shit det gick ju faktiskt bra, herregud - fjärde tävlingen. Jag har inte ens ridit han riktigt regelbundet i ett år, han är kallblod och mycket häst trots att han är liten (153 cm). Och ja, långtifrån avlad för en dressyrbana så jag kunde inte klaga egentligen (även om jag alltid söker känslan jag vet att jag KAN få när han är tillräckligt lösgjord) och mitt leende breddades när jag fick höra poängen... 63,333%!!!!! Vi låg på placering ett bra tag, men blev sedan nedpetade till sjunde plats (5 placerade). Jag är så lycklig. Min första "storhäst" och vi hamnade typ en procent utanför placering, galet!

Gårddagens kvällspromenad var minst sagt annorlunda. För det första så blåste det endel och Cesar växlade spänningsnivån i kroppen på nolltid. Från att spänna upp sig som en hingst med nacken, till att hoppa runt och ställa sig bakom min rygg pga att han blev rädd för en vattenpump bredvid vägen som gick igång till att gå och smaska och gäspa... Hahah han är bra skön. Jag tror att behandlingen hade gjort susen för han har aldrig gäspat så under en promenad förut. ;) När vi kommit halva sträckan så blev vi dessutom stoppade av några Stockholmare som absolut ville klappa och fotografera sig med honom. De tyckte att han var himla fin och ena lilltjejen frågade om jag brukade använda solkräm på mulen för hon visste att en granne minsann hade haft det på en häst med rosa näsa, haha.

Denna upplevelse var nästan lika rolig och konstig som den gången jag red på en grusväg och från ingenstans kommer det en bil med en Asiatisk familj som bara stannade och fotade random kort på oss utan att ens säga hej... Vad är oddsen att något sådant ska inträffa i bushen här alltså?! 

Det gick jättebra när Jossan kom och gick igenom Cesar. Han hade en del saker i ryggen och i vänstersidan av halsen. Jag har fått någon övning som vi ska göra och så blev han ordinerad två dagar med promenad innan vi kan träna som vanligt :-)

Helgen efter min student 8-9 juni hade vi tävlingar på MRF. Jag startade Cesar LB:1 och LB:2 och var väldigt nöjd! I LB:1 hade han mkt energi men vi hade lite småmissar, spänningar, hastiga bitar och avbrott i galoppen. Poängrekord med 60,69% blev det iaf och plats 7 av 11.

Det var ju första gången han gick två klasser och var lite trött i LB:2. Det märktes av att han kröp ihop något i formen ibland, men han gick genomgående bättre och mer avspänt samt galopperade bättre. Vi satte ytterligare rekord med 61,167% och vi hamnade på femtonde plats av 29 starter, nice!

 schnygg hästen!