Världens finaste lilla b-ponny, utstrålningen är enorm - hon är en riktig eyecatcher! Bilder från både hopp-KM (som hon tog hem, i dressyrsadel), Hudik och Bräcke, blandat.

Ser mig aldrig mätt på denna fina ponny...

Här kommer "lite" bilder från Ånge-tävlingen!

What makes you so beutiful?

You don't know how beutiful you are, to me 

Nobody's perfect but you are, to me

Finally lördag och helg och detta är nog den första helgen på hela hösten som jag inte har något annat inplanerat än plugg och givetvis träna mina älsklingar. Ganska skönt att inte behöva gå på högvarv 7 dagar denna vecka! 

I torsdags hade jag lite vardagslyx, slutade redan vid halv elva och stannade kvar och skrev färdigt en labrapport tillsammans med några klassisar innan jag tog bussen hem tio i ett. Under kvällen hann jag med två träningspass med två fina hästar. Först markarbetsträning för Eva med Cesar och Kristine och Nova tränade samtidigt som oss, ni får dock läsa om den träningen på PA-bloggen -> dressyrnordsvensken.bloggplatsen.se Ja, jag ska fixa en snyggare design där så snart jag hinner, men det är inte prio 1 just nu. Under kvällen så fick jag och Noell en genomkörare av Katarina. Träningen bjöd som vanligt på många skratt och även om det inte var den bästa träningen jag och Noell gjort i "gå-bäst-synpunkt" så var det nog ett av de mest givande passen.

Vi jobbade stenhårt med traven som varken är min eller Noells starka sida, hehe. Vi jobbade med att hon verkligen skulle lossa i skolor etc. När jag t.ex red i måndags och jag tyckte att hon släppte till så fint så var det givetvis så att jag fick henne att släppa till riktigt i galoppen först och SEDAN släppte hon igenom traven. Det vi jobbade med under detta pass var att jag måste kunna jobba henne lika bra i traven så att hon kan släppa igenom  där på en gång. Och ja, för att sammanfatta det hela så behöver jag bli mycket starkare i kroppen så att jag orkar sitta stilla även när Noell börjar röra sig riktigt genom kroppen i traven och så har jag ju mina stigbyglar fastspända med sporremmar i sadelgjorden för att stabilisera musklerna kring fotlederna så att jag får stabilare och effektivare skänklar och sedan är det ju det där med mina händer då - Katarina får tjata på dem om och om igen. Noell är ingen unghäst längre så jag behöver inte sitta och understödja henne utan jag måste sitta med smalare avstånd mellan dem och mer buret, men det är alltför lätt att sitta i gamla vanor... Vi avslutade sedan med några cavalettis där jag skulle tänka lite passage över. Noell spänner sig så lätt när jag ber henne samla sin trav, så istället för att "sätta sig", vinkla haserna och få in schwunget så blir hon rak och struttig i bakbenen. Bommarna hjälper henne med att hitta rätt teknik och slappna av. Katarina plågade mig självklart med att sitta utan stigbyglar under bomarbetet också....

Igår hade jag rätt go träningsvärk alltså, två pass utan stigbyglar tog på... I övrigt hade vi uppsatsprov, superkul att ha det mellan 13-17 en fredag. Meeen jag hade bunkrat med lite godis så jag överlevde. Dock var jag väldigt trött när jag kom hem sådär vid 18-tiden så jag drog med mig Noell på en liten promenix bara.

Nej, nu ska jag fortsätta bocka av saker på min lååånga "att göra lista" den här helgen, kram sålänge!

Om möjligt ännu värre, hahah. NV3b i mitt hjärta... Se 10:23 ;) 

...är nog detta för fult för att visas för allmänheten, men vad gör man inte för att få springa ut först på studenten?!

Bläddra till ca 12:25 så kommer min klass, haha...

 Goddag allesammans!

De senaste två dagarna har jag bara suttit på Noells rygg med ett stort leende på läpparna. She's back! Förra veckan vaccinerade vi nämligen hästarna och Noell fick faktiskt lite feber. Jag har aldrig varit med om att någon av hästarna som vi har haft har reagerat på vaccination tidigare, men däremot har jag hört några andra. Det var inte mycket feber hon fick, bara 38,1 mot hennes normala som ligger kring 37,6 och det gick över ganska snabbt. Jag red därför väldigt lugnt passen efter och tempade henne flera gånger om dagen. Hon blev pigg i blicken och var inte sjuk på något sätt men jag kände ändå att hon inte hade den där extra gnistan i ridningen utan var väldigt LUGN för att vara Noell... Jag var lite osäker på om jag verkligen skulle starta på KMet, men eftersom hon inte var sjuk på något sätt och det bara handlade om en klass och egentligen ett lättare pass än en vanlig träning så startade jag ändå.

I söndags red jag och mamma ut en sväng och hon kändes fortfarande väldigt lugn så vi skrittade bara barbacka en sväng i det soliga höstvädret och det gynnade både mig och ponnyn för vi behövde samla energi i kropp och själ. Det verkade som att det hjälpte för i måndags var det som att någon hade tryckt på en knapp och min PIGGA ponny var tillbaka. Jag blev alldelens glad i hjärtat när jag knappt hann sätta mig i sadeln innan Noell trippade iväg med en väldig fart. När vi passerade ridskole-lektionerna krökte hon lätt på nacken och trippade glatt förbi, haha. Sedan red jag ett härligt pass där vi rullade runt och varierade öppna/sluta längs det långa fyrkantsspåret (60*60m) i både trav och galopp och efter ett tag släppte hon till och frustade massor, hon kändes väldigt lösgjord och fin! Eftersom jag hade tagit mig tid att släpa fram några bommar och lagt dem fint i en solfjäder så avslutade vi passet med dem. Vissa gånger blev det lite si och så med avstämningen och vi kom på aningen fel, men vi fick till några anridningar som blev alldelens perfekta och Noell svävade över dem som om hon inte gjort annat. Det är verkligen roligt att träna en häst som Noell för man känner riktigt på henne hur glad och nöjd hon blir av beröm och vill hela tiden göra rätt. Jag kände även på henne att hon blev mallig när hon kunde göra höööga benlyft över bommarna, haha.

Igår fick hon ett litet chill-pass ute i naturen tillsammans med Cesar (och mamma!). Jag satt barbacka och lät Noell gå lite friare än vanligt och hon tyckte att det var sååå kul. Enligt Noell så var det nog allra roligast när jag blev rädd för de vita höbalarna ute på ängen och brast ut i gapskratt - för då blev hon lite extra busig...

Idag är vilodag inplanerad (=hårdplugg för min del)och imorgon väntar träning, längtar!!!

kram

Nu kan alla som vill läsa om mitt projektarbete. Som svar på er fråga, JA det handlar om hästar, haha. Projektarbetet läser man över i stort sett hela trean och kursen är 100 poäng. För mer info läs HÄR.

Godkväll alla läsare.

Mitt liv är en bergochdalbana som vanligt, ibland är allt toppen och nästa dag botten. Känns dock som att jag är inne i en negativ spiral just nu med allt plugg och sådant, känns som om jag ligger efter hela tiden fastän jag jobbar för att hålla mig i fas. Idag nådde dock den negativa spiralen sin kulmen då klubben anordnade klubbmästerskap. När jag först red Cesar gick allt väldigt bra och jag koncentrerade mig, fanns bara ett störmoment då som gjorde mig otroligt besviken. Jag förstår inte vad det är för fel på en del vuxna människor som inte kan bete sig normalt?

Efter det skulle jag rida Noell och jag är så otroligt besviken på mig själv. Jag kunde inte släppa alla negativa tankar riktigt och jag drabbades av någon slags prestationsångest, har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jag har den senaste tiden märkt att jag inte är så mentalt stark som jag tidigare trott och klarar inte att hantera avundsjuka osv. När domaren blåste så mådde jag illa, tankarna snurrade och fladdrade hit och dit och jag kände att jag inte klarar av att folk hela tiden förväntar sig att jag ska leverera, överallt. Även om det inte är uttalat jämt så känner jag pressen för att "det alltid går bra" och ofta är det väl så att man kan inbilla sig en massa saker som man tror att andra människor tror. Det är sjukt hur jag ens kan känna så för en ynka klubbtävling.... Jag menar, det betyder egentligen ingenting utan det är ju bara en kul grej. Faktum är dock att det kan kännas tusen gånger lättare att rida in på en nationell bana, antagligen för att det känns mer anonymt (iaf sålänge man inte börjar hamna i toppen av resultatlistorna tävling efter tävling)... Hursomhelst blev jag så arg över att sådana känslor kunde ta över, för det resulterade i att jag inte red ordentligt - jag kände mig liksom lam i kroppen och satte Noell i skiten gång på gång under programmet... Det var som att min kropp signalerade till Noell att "varsegod, här har du en ridbana och ett program, du får tyvärr lösa det själv för jag är idag helt oförmögen att rida". Fram till skritten var allt bara kaos och jag var väldigt, väldigt nära att tacka för mig och gå ut. Jag red fel väg, stämde inte av Noell, red inte ordentligt med sitsen etc. Kan jämställas med att om det hade en hopptävling så hade Noell förmodligen aldrig ställt upp och hoppa och om hon mot förmodan skulle ha gjort det så är jag ganska säker på att det hade gått åt pipsvängen och vi hade eventuellt inte kommit helskinnade ut. Väldigt tur (eller otur beroende på hur man ser på det) att det var dressyr. I skritten någonstans bestämde jag mig för att bita ihop, jag frågade mig själv vad tusan jag höll på med?, red vidare och samlade tankarna så gott det gick. Det syns, för i de sista momenten hade vi bara 7or och 8or...

När jag kom ut från banan kunde jag inte hålla tårarna inne så jag gick omkring med världens finaste ponny och kände mig otroligt patetisk. Jag har lärt mig något idag och det är att jag never kommer att påbörja ett program med destruktiva tankar i huvudet igen, man måste vara balanserad när man rider. Det här med att man måste rida med rätt känsla har fått en djupare innebörd, hästen känner det direkt och man kan inte göra ett bra jobb som pilot om tankarna är någon annanstans...   

Detta blev ett väldigt personligt och lite rörigt inlägg, men jag hoppas att ni som läser detta kan få ut något av det åtminstone.