På midsommarafton drog jag med min syster ner till ridbanan och bad henne fota och filma lite. Det är så himla bra att få se sig själv rida även om det ibland kan kännas jobbigt att se alla fel och brister uppenbara sig. Jag brukar, även om det kanske är lite ego (    ), titta på mina filmer om och om igen. Man lär sig av att titta och analysera sig själv och även andra, hela youtube och videofy är ju fullt av ridklipp! Det jag reagerade mest på när jag såg denna film var givetvis min grundposition i sadeln. När hästarna är lite pigga och vill gå iväg ifrån en så är det hemskt lätt att skänkeln kommer för långt fram och då sabbar man även resten och man kommer inte ner och följer hästen riktigt bra. På filmen när jag rider Norris så hade jag dels tagit åt mig av det jag såg på filmen samt tränat några pass för tränare och då var de betydligt bättre! Dock är Norris väldigt mycket lättare överhuvudtaget att sitta ner och följa i gången, framförallt i traven, men det är väl en annan historia hehe.

Jag blir helt salig av att rida ordentligt igen! Igår var första dagen jag red på banan på nästan två veckor och det var helt underbart. Jag hade en ny häst som var mjuk och fin i handen utan stret och motstånd. Det finns alltid mer att jobba med såklart och man får alltid kämpa innan hästarna släpper igenom och blir fullständigt lösgjorda, men det är härligt när det inte finns några hinder och man känner att de blir tillfreds ju mer man rider.

Jag tog det rätt lugnt, värmde lätt i alla gångarter på stora spåret innan jag jobbade på volten och tog igenom sidorna och övergångar. Jag red tills att han släppte igenom och kändes bra men red inte i det bra läget någon ordentlig stund för att inte trötta ut honom. Även om han inte på två veckors skritt tappar så himla mycket så måste man ge han tid att komma igång och hur det än är så tappar de lite kondition som man måste ta igen, träning är alltid färskvara! 

Bilden är från midsommarafton, fler kommer!