/Lillasyrran:)

Nu kommer ett litet försenat inlägg om de två senaste dagarnas göromål. I söndags var det en dagen-efter-träning-dag vilket oftast betyder skritt ute i det fria, så även denna söndag. Sagt och gjort, Kristine och jag gav oss ut på ett par pigga och glada ponnyer som skrittade friskt i nysnön ute i skogen. Vi mötte flertalet skotrar men ingen av dem brydde sig om det, de suckade faktiskt när vi mötte den femte i raden, haha. Efter ridning och en hastig lunch bar det av till MRF och vi hjälpte till med barnridning som flöt på mycket bra.

Igår hade vi en välbehövlig vilodag, jag softade mest och gjorde saker jag kände för under kvällen för jag hade dessutom i princip inget skolarbete att ta itu med, skönt!   Noell fick lite uppmjukande massage och en ordentlig rykt innan hon fick gå in och sussa sött, uppskattat saom vanligt.

Nu ska jag gå iväg på lektion igen och därefter blir det ett styrketräningspass, hörs!  

Hej!

Igår var det exakt tre år sedan jag tog emot grimskaftet där en viss liten, osäker femåring satt fast i. Jag kommer aldrig att glömma Noells min när hon fick syn på snön utanför lastbilen. Det första hon gjorde var att stoppa ned hela huvudet i snön och sedan promenixade vi sista biten hem. Sedan dess har tre fantastiska år förflutit, de bästa i mitt liv! Visserligen var den första tiden ganska motig och fylld av blåmärken och tårar och jag glömmer inte första gången vi tog oss ned till ridbanan och det slutade med en galen ponny som bara hoppade omkring med ben åt alla håll. När jag några dagar senare med mammas hjälp hade lyckats rida ett litet pass så var mamma helt överlycklig och utbrast: "vi har klarat det, utan busigheter!" Hon har inte varit lätt och dessutom är hon min första unghäst. Såhär i efterhand så hade jag behövt vara tydligare med gränser till en början, men samtidigt var hon så himla stressad och fick nästan lite panik och visste inte var hon skulle ta vägen även om man bara sa lugnt och bestämt nej när hon gjorde dumheter så jag tyckte att det var lite svårt att känna hur mycket jag kunde säga åt henne. Jag är ändå nöjd med vad vi har åstadkommit och för det mesta är hon väldigt snäll och uppfostrad. Det vi har kvar att jobba med är just markhanteringen, ibland blir hon respektlös när hon blir busig och man går vid sidan av eller jobbar henne från marken på något sätt. Självklart jobbar jag med det hela tiden, nästan varenda gång jag leder henne så checkar jag av att hon lyssnar på mitt kroppsspråk.

Det bästa med henne är hanteringen i stallet, hon står alltid som ett ljus och är hur mysig som helst att borsta, stretcha och massera, även om jag håller på med henne i en till en och en halv timme ibland (händer nog minst en gång i veckan iaf, haha) så står hon lika snällt och hon njuter oftast i fulla drag av uppmärksamheten. ;) Hon är så fin min lilla häst!

Provridning december 2008.

Mys hemma i stallet.

Provridning december 2008. 

Mars 2010.

Tröttis i hagen april 2009.

Första placeringen 2009, 2:a LB:1.

 Uteritt april 2009.

Betesmys 2010. 

Hon är världens bästa!

Nu när Noell fyller åtta är det dags för slutmätning och det är inbokat nästa onsdag den 1/2. Förra året mättes hon till 139,2 cm så jag hoppas att hon inte har växt så mycket nu för det vore bra om hon kunde fortsätta att tillhöra kategori C. ;)

Alla blir stora någon gång minsann! 

Just nu håller jag på att ändra lite här på bloggen. Jag vill ha det lite stilrenare, men ändå personligt. Jag har börjat med att göra om presentationen -->

I torsdags var det dags för lite klättring i skogen igen. Vi ökade passet en aning från förra gången och Noell klarade det lätt som en plätt! Jag böjde igenom henne och tränade lite övergångar, men vikten las självklart på backträningen. Som vanligt försökte jag rida henne så rund och låg som möjligt för att få henne att jobba riktigt över ryggen.

Igår red vi ner till ridbanan för ett lösgjörande pass. Jag la endast fokus på att få henne loss och mjuk och gjorde inget mer avancerat än övergångar på böjda och raka spår samt lite skänkelvikningar utmed staketet i skritt och trav. Noell kändes superfin och jag ville inte sluta rida, haha. Noell mår bra av något sådant här basic-pass i veckan eftersom hon är en häst med så mycket nerv. Hon behöver bli avslappnad i muskler och hjärna helt enkelt!  

Juli 2011.

Igår var jag lite tröttare efter tisdagens aktiviteter. Min dag startade med ett frisörbesök och skola efteråt, ganska kort dag och var hemma i hyffsad tid.

Jag hade dejtat Nina för en skrittur på kvällen, mycket mysigt! Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord flera gånger om medan snöflingorna seglade ner på oss. Hästarna var pigga men ovanligt snälla och höll sig fint på mattan hela vägen, duktiga!

Denna dag hoppas jag att vi inte behöver sluta allt för sent för ikväll har jag dejtat min kära syster för en uteritt. Vi ska styrketräna lite i någon backe ikväll tänkte vi. Noell brukar oftast bli så het ute men med Nova brukar det fungera bra. Jag brukar oftast inte välja att rida ut så mycket med hästar som jag vet gör Noell mer taggad än vad hon redan är. Jag vill ha en avspänd häst som man inte måste "dra stopp" på för att de är helt blockerade av stress. Ibland kan man givetvis rida ut med andra och busa lite med sunt förnuft men oftast har jag något mål även med uteritten som jag vill uppnå och det blir svårt om hästen börjar tänka kapplöpning osv...:P 

Kram.

I tisdags så var jag faktiskt inte bara nöjd och glad över min häst som jag oftast är, utan jag var även nöjd med mig själv! En väldigt härlig känsla som man inte (eller inte jag iallafall) upplever särskilt ofta!

På skolan var jag superfokuserad hela dagen och jag var både glad och peppad över att börja på lite nya kurser, dessutom gick jag även på ett friskis och svettis pass på lunchen och var nöjd med det då jag tyckte att det gick mycket bättre än gången innan.

På kvällen när det var dags för ridning så hade jag massor av energi kvar och jag var riktigt taggad och bestämde mig för att detta verkligen skulle bli ett bra träningspass. Samtidigt som dessa känslor uppfyllde mig så hade jag samtidigt ett stort tålamod och kunde lotsa Noell precis rätt. Jag kämpade hela passet med att verkligen rida med kroppen åt det håll jag var påväg och vara ett med Noell samtidigt som jag hade fullständig kontroll över form, takt och tempo i alla gångarter. Mamma berömde mig från Cesars rygg, hon tyckte att min ridning nu var helt annorlunda mot hur jag red på träningen. Jag red lite blandad kompott av öppnor, förvända slutor, bakdelsvändningar, förvänd galopp och mindre tempoväxlingar. Allt kändes snäppet bättre än vanligt så jag kunde med bra känslor i kroppen lägga fram handen och låta Noell trava ur sig alla slaggprodukter i en rund och låg form!

Jätteskönt att utvecklingen börjar ta fart igen. Man blir ännu mer motiverad att träna när man känner att det går framåt!